Senkommen uppföljare till populära 90-talsslagsmål

Omspelning. Spelet är kort och byggt kring omspelningsvärdet: karaktärer och bildfilter kan låsas upp och vissa banor döljer hemliga bossar. Bild:

Nya Streets of Rage är ett franskt bidrag till legendarisk beat ’em up-spelserie. Retrocharmen finns stundvis där, men genrens variationsbrist gör sig snabbt påmind, skriver Alexander Ekelund.

Streets of Rage 4. Format: Xbox One, Playstation 4, Switch, PC. Åldersgräns: 12. Betyg:

Det krävs uppenbarligen ofta utomstående initiativ för att gamla klassiska, övergivna varumärken ska få nytt liv. Att Sonic Mania, det bästa Sonic-spelet på åratal, såg dagens ljus hade vi till exempel drivna indieutvecklare att tacka för, och om det inte vore för de franska initiativtagarna hos Dotemu, Lizardcube och Guard Crush Games hade inte heller Streets of Rage 4 blivit till.

Gatuslagsmål och dylikt våldsverkande tycks ha varit inne på 70- och 80-talen, och i svallvågorna av filmer som The Warriors och otaliga Hongkong-actionrullar fann fenomenet en självklar plats också i spelvärlden; däribland genom Streets of Rage som kom att släppas i flera upplagor fram till 1994.

Streets of Rage 4 tar helt enkelt upp tråden där den lämnades och går ut på att man ensam eller ihop med några vänner ska puckla på allt i ens väg. Utöver hederliga knogmackor och buksparkar finns också drösvis av kringliggande tillhyggen och vapen i miljöerna att tillgripa för maximal skadeverkan.

Det är onekligen troget 90-talsförlagan och retrocharmen finns stundvis där, men genrens inneboende begränsningar – inte minst variationsbristen – blir snabbt tydliga. Bakgrundskulisserna har god ruljans men fiendetyperna är få och grafiken svajar oklädsamt mellan att se cool ut och föra tankarna till ett torftigt flash-spel.

Streets of Rage 4 hanterar uppgiften tillräckligt väl för att kunna tillfredsställa fans av genren, men är något mer begränsat i dess underhållningsvärde och livslängd för oss resterande.

Alexander Ekelund

Mer läsning