Semester och hoj

Semestertider hägrar i horisonten och resplaner smids på olika håll. För raseborgarna Mikaela och Frank Westerlund finns på den fronten numera bara ett alternativ – motorcykelsemester.

Den första resan 2015 var egentligen tänkt att gå till Norge och planerad in i minsta detalj. Regnet som väderleksrapporterna utlovade att skulle följa med som sällskap från dag ett fick dem ändå att spontant fatta beslutet att i stället svänga söderut, mot Danmark och Tyskland.

Erfarenheten gav blodad tand och sedan dess har de åkt på ny mc-resa varje sommar. I juli bär det av mot Italien och Sicilien.

– Vi ska till Palermo på en pizza. Det är bra att ha något mål för sin resa, säger Frank Westerlund.

Efter den första resan har de slopat allt som heter förhandsplanering.

– Visst ser vi på kartor och olika rutter innan vi åker i väg men man måste kunna ändra sina planer under resans gång. Det är också lätt att göra det i dag med alla bokningstjänster som finns på nätet.

– Vi gillar att bli överraskade och missar säkert en massa – men det är vårt sätt att resa. Missar man något kan man alltid åka dit på nytt. Att se och uppleva så mycket som möjligt – det är det som är grejen, säger Frank.

Det ultimata sällskapet

Motorcykel är något som Frank mer eller mindre kört hela sitt liv. Då han och Mikaela, eller Micki, träffades åkte hon till en början med honom, bak på hans cykel, tills hon tog eget kort 2009.

Idén att åka på mc-semester utomlands väcktes när vägarna i Västnyland började kännas alltför bekanta och barnen var tillräckligt gamla för att bli lämnade i några veckor.

Hittills har de gjort alla sina mc-resor på tumanhand.

– Micki är den bästa reskamraten. Vi kör så pass lika att det känns tryggt och roligt att köra tillsammans, säger Frank.

– Att vi kör lika är kanske inte så konstigt eftersom det är Frank som lärt mig, säger Micki.

Det som också gör dem till samspelta resenärer är att båda verkligen gillar själva körandet.

– Andra som gör långtrippar vill kanske stanna en vecka på samma plats, men det är inget för oss. Två nätter brukar vara det längsta vi har ro att stanna på samma ställe.

Av samma anledning är traditionella semesterresor inget de längre känner någon lust för.

– Som barn har jag också varit på bilsemester med mina föräldrar, men det är inte samma sak som mc. Det är inte samma frihet, säger Frank.

Utan missöden

Som mest brukar de färdas upp till 800, till och med 1 000 kilometer om dagen under sina resor.

– Men 300 till 400 kilometer brukar vara rätt lämpligt. Då hinner man stanna till längs vägen och se på saker som kommer emot, säger Frank.

Övernattningen sker för det mesta på hotell.

– Vi är för lata och gamla för att tälta. Det ska finnas tillgång till dusch och morgonmål.

Förutom en fortkörningsbot har resorna förlöpt väl. (Att hastighetskamerorna i Schweiz fotograferar både framifrån och bakifrån kan kanske vara värt för den som tänkt färdas åt det hållet att notera.)

Några problem med säkerheten har de inte haft.

– Det vi brukar vara mycket noggranna med är motorcyklarna. Det är också det viktigaste när man väljer boendet – hur ser parkeringen ut? Finns det ett garage?

Innan de började resa var det många som varnade dem för de forna öststaterna.

– Men vi har aldrig upplevt något negativt. Tvärtom har jag tyckt att det varit roligt att köra där och vägarna är rätt bra, säger Frank.

Många minnen

De goda reseminnena är många.

– Fjolårets resa till Kroatien gav verkligen allt. Kroatiska stränder, polska motorvägar, lantgårdar i Tjeckien. Det var stekhett och det var regn. Alppass och krokiga vägar – man kan inte få så mycket mer, säger Micki.

Båda har tidskrävande jobb och mc-semestern är den enda längre ledigheten de har.

– En av de bästa känslorna var när färjan på morgonen anlände till Rügen och man visste att man hade Europa och tre veckor utan planer och plikter framför sig, säger Micki.

En upplevelse som bitit sig fast i minnet för Frank är när man körde in på en strandpromenad i Italien.

– Det kändes lite overkligt, som att vara i södern med sin egen motorcykel. Det var ganska mäktigt för en Karisbo.

Lätt packning och i väg Vad är ert bästa tips till andra som känner sig sugna på mc-semester?

– Att faktiskt åka i väg. Sedan är det upp till var och en att hitta det som man själv tycker är roligt att se – och det finns det massor av, säger Frank.

Bästa packningstipset är att förutom bekväma körkläder och regnkläder ta med sig så lite som möjligt.

– Det kan löna sig att skriva upp vad man har i sin packning och när man kommer hem pricka av vad man använde på riktigt – så att man vet till nästa gång, säger Frank.

– Mediciner och försäkringar ska man förstås ha i skick men annars är det som på alla andra resor – glömmer man något hemma finns det att köpa dit man kommer, säger Micki.

Hur van mc-förare tycker ni att man ska vara?

– Lite erfarenhet av att köra måste man nog ha. Själva har vi märkt att man kör på ett sätt när semestern börjar och på ett annat när man kommer hem – då löper det till 110 procent.

Den amerikanska drömmen

Den stora drömmen skulle vara att åka klassiska Route 66, mellan Chicago och Los Angeles. Hittills har de höga hyrorna för motorcykel over there ändå avskräckt, men kanske det blir av någon gång i framtiden.

– Ett sätt att få ner på priset skulle förstås vara att Frank körde och jag åkte med honom. Men eftersom vi båda annars kör tycker jag att är självklart att vi också ska göra det om vi åker Route 66. Det är en resa man gör bara en gång i livet, säger Micki.

Att åka på mc-semester är något de tänkt fortsätta med, " så länge man kan köra tvåhjuling". Efter det finns det trehjulingar att ta till.

– Vi är fortfarande bara nybörjare på det här, men det är en trevlig hobby, säger Frank.