Seger för Corbyn kan bli förlust för Labour

Bild: Geoff Caddick

Jeremy Corbyn väntas befästa sin ställning som partiledare, men många tvivlar på att han kan vinna ett parlamentsval.

Resultatet i den cirka en månad långa medlemsomröstningen om partiledarskapet i det socialdemokratiska brittiska arbetarpartiet Labour tillkännages i dag vid partikongressen i Liverpool. Partiledaren Jeremy Corbyns ställning ifrågasattes efter hans och Labours bleka insats för jasidan i folkomröstningen om EU-medlemskapet.

En allmän uppfattning, som till och med delas av det EU-kritiska Ukips tidigare ledare Nigel Farage, är att om Labour och dess partiledare hade varit aktivare så hade brexitsidan inte vunnit.

Corbyn som står långt på vänsterkanten i Labour vann en överraskande seger i ordförandevalet för ett drygt år sedan. Stödet håller i sig, under de sista dagarna av omröstningen stöddes Corbyn av 62 procent av Labourmedlemmarna mot 38 procent för utmanaren Owen Smith.

Smith vill ena det splittrade partiet, och han har sagt att han tänker ifrågasätta det brittiska EU-utträdet och föra det slutliga avtalet om utträdet till en folkomröstning.

Corbyns socialistiska program tilltalar bland annat ungdomar som inte har fått fotfäste i det nyliberala brittiska samhället med sina rötter i Thatchereran.

Här finns stora likheter med den demokratiske presidentkandidaten Bernie Sanders i USA. Men Corbyn som står i opposition till det politiska etablissemanget i sitt eget parti (han har röstat mot partilinjen i parlamentet över 500 gånger) påminner i ett avseende också om outsidern Donald Trump. De ideologiska skillnaderna mellan dem är stora, men det som förenar dem är att båda på sitt sätt tilltalar grupper som det etablerade politiska systemet inte når.

I Labour kommer splittringen tydligast till uttryck i förhållandet mellan partiledaren och parlamentsgruppen. I en omröstning i somras röstade fyra femtedelar av parlamentsledamöterna mot Corbyn, och avhoppen från hans skuggkabinett duggade tätt.

Parlamentsledamöternas missnöje är lätt att förstå. Kretsen kring Corbyn ser inte parlamentet som den viktigaste politiska arenan, Jon Lansman som leder Corbyns stödgrupp Momentum har sagt att det bara är politiska eliter som vill behålla makten som är intresserade av att vinna allmänna val. Men hur ska Corbyn och hans anhängare driva igenom sin politik utan att ha stöd av en parlamentarisk majoritet?

En av partiledarens främsta uppgifter i en parlamentarisk demokrati är att leda partiet till valframgångar. Och inte minst i tvåpartisystemets Storbritannien måste ett parti nå väljarna i mitten av det politiska fältet för att vinna.

Jeremy Corbyn har små möjligheter att göra det. Den enda Labourledaren sedan 1974 som lyckades vinna val och bli premiärminister är Tony Blair med sitt "nya Labour". Men Blair är ett rött (!) skynke för Corbyn och hans anhängare, en bärande tanke hos dem är att rensa ut allt som Blair stod för.

Journalisten Andrew Brown, som bland annat var med om att grunda tidningen Independent, skriver i Dagens Nyheter att Labour under Jeremy Corbyn är det parti som Margaret Thatcher krossade 1983. Därför kommer Labour aldrig mer att bli ett regeringsparti, fastslår Brown.

Hans farhågor delas av den tidigare Labourledaren Neil Kinnock, numera Lord Kinnock, som inte tror att han får se en ny Labourregering under sin livstid. David Milliband, tidigare utrikesminister, säger att Labour inte har varit lika långt borta från makten sedan 1930-talet.

De båda partiveteranernas spådomar kan prövas tidigare än de kanske tror.

BBC rapporterar att Jeremy Corbyn planerar att meddela att premiärminister Teresa May eventuellt utlyser nyval redan i vår, trots att hon hittills har sagt att valet hålls i normal ordning 2020.

En valkampanj skulle ena Labour åtminstone temporärt, men om partiet förlorar under Corbyns ledning kommer hans eftermäle som partiledare att bli likadant som bedömningen av David Camerons insats som premiärminister.

John-Erik Jansén Ledarskribent