SD:s teman hörs i Almedalen

Bild: Taneli Männikkö

Det var ett politiskt paradigmskifte när statsminister Stefan Löfven, S, pressad av krisen tvingades ompröva Sveriges dittills mycket välkomnande flyktingpolitik.

Passkontroller vid gränsen till Danmark är en handgriplig påminnelse om att de etablerade nordiska fri- och rättigheterna inte är opåverkade av det som händer i omvärlden. Förändringen präglar också den politiska superveckan som just nu pågår i Almedalen på Gotland.

Den nationalistiska retorik som tidigare har förknippats med Sverigedemokraterna ekar nu också i många andra partiers utspel, SVT:s inrikespolitiska kommentator Margit Silberstein säger att partierna "marinerar Almedalen i nationalism".

Stefan Löfven lär ha nämnt ordet Sverige 40 gånger i sitt tal, och i andra anföranden användes begrepp som hembygd och svenska värderingar.

Vågen av nationalism svallar också vid Gotlands stränder.

En fokuspunkt för det politiska paradigmskiftet är de segregerade förorterna.

Under den senaste tiden har angrepp mot polis och annan blåljuspersonal i en del förorter fått stor uppmärksamhet, och nu finns den här frågan på alla partiers agendor. Ordvalen är dessutom sådana som tidigare bara hördes från sverigedemokratiskt håll.

Nu är det rumsrent att kräva strängare straff, samtidigt som Sverigedemokraterna själva går något steg längre. Partiledaren Jimmie Åkesson föreslog utegångsförbud i problemområden.

Men trots att andra partier nu tar upp ett problemkomplex som Sverigedemokraterna tidigare har drivit så gott som ensamma så ser man ändå inga tecken på att Sverigedemokraternas politiska isolering skulle vara på väg att brytas.

Jimmie Åkesson lät förstå att partiet skulle ha kontaktats av personer nära Moderaternas ledning kring ett eventuellt samarbete efter riksdagsvalet 2018. Men moderatledaren Anna Kinberg Batra avvisade allt tal om ett samarbete och sade att Sverigedemokraterna bara vill ha uppmärksamhet.

Politiska kommentatorer noterar i alla fall att de andra partierna nu angriper Sverigedemokraterna för skatter, Nato och EU, men inte längre för invandringspolitiken. Moderaterna kallar Sverigedemokraterna ett vänsterparti, Löfven säger att det är ett högerparti som ligger som en dörrmatta framför Moderaterna.

Regeringslösningen efter valet 2018 var inget tema, men frågan finns som en underström i det politiska landskapet. Strömmen får kraft av opinionsläget som har varit ganska oförändrat under det senaste året. Både den borgerliga Alliansen och den rödgröna regeringen stöds av ungefär 40 procent av väljarna.

Men röstspärren på 4 procent är ett orosmoment i båda blocken.

I den senaste mätningen från slutet av juni ligger Miljöpartiet på jämnt 4 procent, och Kristdemokraterna på 3 procent. KD har legat risigt till förr, och i många fall klarat spärren med hjälp av moderata taktikröster, mindre än två procent av stödet för KD består av kärnväljare som alltid röstar på partiet.

Om KD faller ur riksdagen, och det är alltså långt ifrån säkert två år före valet, så betyder det i alla fall att Alliansen knappast kan bilda regering. Men allianspartierna är ännu inte eniga om strategin. I Moderaterna finns det ett tryck på att fälla den sittande regeringen eftersom riksdagen har en icke-socialistisk majoritet – om man räknar in Sverigedemokraterna. Men regeringen faller inte den här valperioden.

Men hur det blir om två år är helt öppet.

Kan det då bli dags att överge blocktänkandet och bilda regering över mittstrecket? Steget är inte så avlägset som det kanske kan verka. Stefan Löfven har hittills gjort femton blocköverskridande överenskommelser för att få igenom olika beslut, de gäller allt från flyktingpolitik till energin. Att formalisera samarbetet i ett regeringsprogram för en stabil majoritetsregering kunde vara en logisk fortsättning.

John-Erik Jansén Ledarskribent