Scouten lär sig glömma egot

LEK. Krama en kompis, står det på hjulet. Amelia Leskinen och Riikka Kareinen från Nurmijärvi är obeslutsamma. Bild: Jannica Luoto

Scoutverksamheten har moderniserats, och i synnerhet på de större lägren ligger fokus på något häftigare än att knyta knopar. På det massiva scoutlägret Säihke i Syndalen skapas minnen för livet.

När Västra Nyland besöker Syndalen har det regnat hela förmiddagen. Landskapet är prickigt av regnrockar i alla regnbågens färger, och trots att strumporna blivit blöta för länge sedan syns idel glada miner.

Närmare 3 000 scouter samlas i Syndalen när finska scoutdistriktet i Nyland ordnar sitt åttonde läger. Lägret började på onsdagen och pågår fram till den 20 juli.

Säihke betyder gnista eller glitter på svenska. Lägret är, likt det mesta som ordnas i år, en del av Finlands hundraårsjubileum. Men här får temat "tillsammans" nya dimensioner när ett myller av scouter alla gör sitt i olika gruppformationer, men ändå som del av den massiva helheten.

Mer än bara knopar

Fjorton plusgrader är inget hinder när Werner Halonen åker i vattenrutschkanan som byggts på stranden. Regnvattnet räcker inte riktigt till och några vuxna häller hinkar med vatten för att ge det optimala glidet när pojken glider nedför banan och landar i havet med ett plask.

Lovisabon har redan hunnit slå upp tält tillsammans med sina polare och simma, men allra mest ser han fram emot äventyrsbanan. Den blir det dags för efter lunch.

Tiden då att vara scout fokuserade på knopar och överlevnad är för länge sedan förbi. Visst behövs också de kunskaperna, men i synnerhet på de större lägren är programmet lite häftigare och mer upplevelsebetonat. Här skapas minnen för livet.

– Scoutverksamheten har moderniserats, säger Jaana Hopeakoski som är koordinator för de nyländska scouterna.

Hon menar att baskunskaperna behövs, men hit kommer man för att lära sig. Den största delen är scoutkårer bestående av barn och unga, men också kring 500 vuxna deltar, och alla är inte scouter.

Köttbullar och jämförelser

Köerna ringlar tiotals meter långa när det är dags för lunch, men alla väntar tålmodigt på sin tur. Lunchserveringen sköts liksom allt annat på lägret med gemensamma krafter. Av flera hundra jobbar alla utom fyra frivilligt alltså utan att få betalt. Katarina Finer och Jimi Salmi lassar rårivet på tallrikar med köttbullar och potatismos varefter de sträcks fram.

– Jag väntar på att vädret ska klarna upp så jag får simma, säger Jimi Salmi som haft fullt upp i köket sedan den första lägerdagen. Han har kokat vatten för diskningen och städat.

Katarina Finer påpekar att Säihke inte alls är ett så stort läger med sina tretusen deltagare. I det internationella lägret Roihu som ordnades i Joensuu deltog i fjol 17 000 scouter.

– Det här är pyttelitet i jämförelse.

Scouten är din vän

En grupp scouter från Hangö ritar, skriver och målar på ett plakat i skydd av regnet under en presenning. Det har Finlandstema och ska senare hängas upp på en synligare plats. Men visst utgörs det gemensamma av individer, och medan andra ritar solar och hästar passar Jim Lehtinen på att måla sitt användarnamn på Instagram med stora, gröna bokstäver.

Lehtinen har varit scout så länge han kan minnas. Han kan det här. Vilken är då scoutens viktigaste egenskap?

– Att vara kompis med alla, säger Jim Lehtinen.

Och visst är det så, intygar också Jaana Hopeakoski, att det mänskiga och jordnära ändå knyter ihop alla scouter som grupp. Här lär man sig ta ansvar tidigt, äldre hjälper yngre och alla lär sig av varandra.

– Här lär vi oss att vara empatiska och inte bara fokusera på oss själva.

Trots att deltagarna är många är de enskilda kårerna små, de trygga grupperna med egna ledare bidrar till att ingen faller utanför gemenskapen. Här pågår verksamheten på gräsrotsnivå, och trots de fartfyllda aktiviteterna handlar lägret till sist ändå om att lära sig fungera i grupp. Kompisarna är också den enskilda aspekten nästan alla scouter vi talar med lyfter upp.

Gemenskapen ger minnen för livet.