Sant eller falskt

Sanningen har blivit obekväm på många olika sätt och kräver verkligen att man kliver ut ur sin bekvämlighetszon.

"Människan är ett känsligt djur" heter Rafael Donners självbiografiska debutbok och det är alltid ett privilegium att läsa en ung människas djupa tankar om att vara människa och man i dag, med vilja att ompröva det som känns förlegat. Själv skrev jag i samma ålder om att vara kvinna och det är skönt att en hel del förändrats. Läsningen blir intressant också tack vare den västnyländska kopplingen, ett annat perspektiv på hembygden.

Kapitlet om ignorans kretsar bland annat kring tidsaspekten och sanningen. "Sanningen är alltid tråkig, komplex, svårtydd, mångfasetterad", skriver Donner. "Vill man komma nära sanningen om ett ämne måste man uttrycka sig invecklat och utdraget, vilket leder till att sanningens publik blir försvinnande liten. Lögner går att uttrycka i form av oneliners, sloganer, aforismer, memes, punchlines, twittertexter. För en politiker är det kanske inte svårt att tala sanning, men desto svårare att finna en publik som är beredd att lyssna."

Förenklingar och förkortningar och vår strävan att snabbt skapa sammanhang är en utmaning. Vi är inte alla lika bra på att vara koncisa och Donners berättelse om sina långrandiga svar på enkla frågor i Dragsvik har hög igenkänningsfaktor. Ibland behövs främst effektivitet. Men ofta är det viktigaste att komma så nära sanningen som möjligt, den svårtydda och mångfasetterade som består av olika lager och nyanser. Den som ger utrymme för olika röster. Finns det tid och vilja att lyssna? Att läsa djupgående analyser och ägna sig åt källkritik? Att ompröva? Att lyssna på "de andra"?

I djungeln av falska nyheter blir det svårt och tidskrävande att hitta rätt och avgöra om utsagan är sann eller falsk. Tidskriften The Science publicerade nyligen resultatet från en stor studie som visar att falsk information sprids längre, snabbare och bredare än sann information. Falska nyheter blir retweetade med 70 procents större sannolikhet än sanna.

Sanningen har blivit obekväm på många olika sätt och kräver verkligen att man kliver ut ur sin bekvämlighetszon. Författaren Chimamanda Ngozi Adichie, hon med pamfletten "Vi borde alla vara feminister", höll redan 2009 ett föredrag om faran med en enda berättelse som handlar om förenklade bilder, om nedlåtande och välment medlidande. Hon tar sig själv som exempel och berättar om olika tillfällen då bilden av den andra blivit snäv och om både det ljusa och mörka i hennes uppväxt.

"Att lyfta fram enbart de negativa berättelserna vore att ta bort många av mina erfarenheter, och att bortse från alla de andra berättelser som också formade mig. Den enda berättelsen skapar stereotyper. Och problemet med stereotyper är inte det att de inte stämmer, utan att de är ofullständiga. De gör en berättelse till den enda berättelsen."

På något sätt är jag övertygad om att den gamla klyschan sanningen befriar ännu står sig, då vi ser ur olika vinklar får vi alla en möjlighet att bli mer än det vi är, mer än det vi förväntas vara.

María Serrano sagoberättare, lärare och tolk