Sånger med känslor som utgångsläge

Intensivt. Basbarytonen Robert Holl och Pami Karvonen på piano bjöd på en intensiv konsertupplevelse.Bild:

Sommarkursen vid Sjundeå sångakademin tangerar i år opera-arior och lieder.

Var: Sjundeå kyrka

När: 9.6.2018 kl.19

Arrangör: Sjundeå Sångakademi, Sjundeå sjunger rf

Vem: Robert Holl, basbaryton, Pami Karvonen, piano

Tanken har varit att man inom ramen för sommarkursen vid Sjundeå sångakademi skall koncentrera sig på den känslomässiga tolkningen som ett viktigt redskap för användningen av sångtekniken.

Den konstnärliga ledaren och operasångaren Juha Uusitalo, som också fungerar som en av lärarna i årets sommarkurs, har lyft fram tanken på att de tekniska utmaningarna kan lösas med hjälp av att emotionellt slänga sig in i musiken.

Den nederländska basbarytonen Robert Holl fungerar också som kurslärare och det är han som tillsammans med pianisten Pami Karvonen som står för utförandet denna konsert i Sjundeå kyrka. På repertoaren står inget mindre än Frans Schuberts Winterreise med text av Wilhelm Müller. 

Viktiga texter

Likt visorna är texten i de klassiska liederna otroligt viktig. Programbladet är därför fyllt av översättningar från tyska till finska.

Det är däremot ingen frågan om sångernas budskap då Robert Holls rörelser gestaltar varenda litet ord och dess känsla från första ton. Jag vill framhålla att Holl sjunger allt utantill. Texten sitter som gjuten i hans kropp. I inledningsstycket Gute Nacht är det en tungsint och begrundande atmosfär och Holl håller ögonen stängda under så gott som hela stycket. Även om vi inte har ögonkontakt eller om man inte förstår ett ord tyska så drar han publiken in i berättelsen. Han spottar ut konsonanterna i Gefrorne Tränen. Med enkla handrörelser för han sångens linjer framåt, och med rörelserna betonar han så väl ordens betydelse samt stöder de långa tonbildningarna i de mer böljande meningarna.

En sångare målar ofta fram sin sång via händerna, vilket jag upplever att visualiserar både stämningen och texten för publiken. Holl tar ibland tag i flygelns kant, riktar blicken och lutar sig framåt. Tolkningarna är så innerliga att ställvis är jag nästan orolig att han inte skall orka, så väl lever han sig in i berättelsen. Holls röst är djup, mörk med sprött falsetto. Den är kraftig och mustig i de lägre registren. Der Lindenbaum svävar mjukt i vinden och rotar sig djupt i marken. 

Ackompanjatören medaktör

Flygelns lock står vidöppet. Pami Karvonens ackompanjemang följer Holls uttryck och dynamik så gott som hela tiden och överröstar inte sångaren. Lika ofta som Karvonen tittar i sina noter så följer hans blick med Holls gestalt och samarbetet är innerligt och flytande. Även Karvonens kroppsspråk är ytterst vibrerande och levande.

Jag tycker om när ackompanjatörens roll inte enbart är att stödja, utan att vara medaktör och komma med egna insatser och inbjuda till interaktion. Winterreise är också skriven just så att musiken samarbetar med texten. Vi hör fåglar, hundskall, och vindens sus från flygelns tangenter.

Att stå mellan de främsta pelarna i Sjundeå kyrka är ett utmärkt ställe för att framföra sång. Texten hörs tydligt och sången projiceras stadigt framåt. Flygelns mångfalt fler toner blir ställvis lite suddiga inom stenväggarna. Det är hela 24 lieder på repertoaren.

Lika många är berättelserna och känslorna. En stor del av vår sångskatt, oberoende av genre, består av sånger om kärlek. Men eftersom kärlek är ett mångsidigt tema så blir det inte tråkigt i längden. Kärlek är längtan, saknad, glädje, smärta och ångest. Holl kan förmedla dem alla. Det är spännande att följa med känslobytet i hans kroppshållning och i hans minspel mellan sångerna.

Liederna handlar också om ensamhet, död, och ålderdom. Den romantiska musiken är också naturens egen budbärare och skildrare. Kvällens pärla är Letze Hoffnung, jag lutar mig framåt i kyrkbänken för att se och höra hur Holl desperat fixerar sin blick på ett litet osynligt och löshängande löv som är hans sista hopp. Ansiktsuttrycket avslöjar desperation och ångest. Efter utförandet klappar vi in dem tre gånger. Det är inte bara Holl och Karvonen som slängt sig in i sångernas emotioner och levandegjort dem, jag är själv både upprymd och matt på samma gång. En ytterst intensiv konsertupplevelse!