Samordnar info för den nyländska landsbygden

Torghandlare i generationer. Guy Ranta har stått på torget i snart 40 år. Det var hans pappa som började sälja här, då det var kortare väg med båt från Bromarv till Hangö, än till Ekenäs. Bild: Johanna Lindholm

Ett nytt högskoleprojekt bygger upp en gemensam informationskanal för nyländska landsbygdsproducenter.

Egentligen var det inte alls meningen att Sanne Wikström skulle söka ett jobb. Meningen var att hon skulle slutföra sin vuxenutbildning till hortonom vid Hämeen ammattikorkeakoulu (HAMK) inom nästa år. Hon har tidigare utbildat sig till trädgårdsmästare vid Axxell vid sidan av sitt jobb som journalist inom KSF Media, men insåg efter examen att det kanske inte var hennes kall:

– Trädgårdsmästare är ett fysiskt slitsamt jobb, och jag saknade en teoretisk bit. Därför beslöt jag mig att vidareutbilda mig till hortonom, med inriktning på produktion.

– Jag är ointresserad av matlagning, men uppskattar god mat och är ganska lat. Därför vill jag ha tillgång till så bra råvaror som möjligt, vilket gör att jag är intresserad av hur de produceras, förklarar hon.

Men så såg hon en arbetsplatsannons där Yrkeshögskolan Novia i Raseborg sökte en projektledare för Vår Nylandsbygd – Meidän Uusimaaseutu.

– Det är sällan det dyker upp så här intressanta jobb i den här trakten, så efter en viss tvekan som gällde min situation som studerande sökte jag jobbet, säger Wikström.

Uppdaterad webbplats

Arbetet som projektledare började första juni, och det handlar om ett tvåspråkigt samprojekt mellan Novia och HAMK. Målet är att bygga upp en enhetlig informationskanal för producenter, företagare och organisationer på landsbygden i hela Nyland, med undantag av vissa stadscentra.

– Det handlar om att samla in och få ut sådan information som folk som bor eller arbetar på landsbygden kan ha nytta av, säger Wikström.

En del av jobbet går ut på att berätta om vilka olika finansierings- och stödmöjligheter som står till buds, den andra är att samla all relevant information under samma tak.

– Rent konkret bygger vi upp en webbplats, dit företagen kan gå för att hitta information för att utveckla sina varor eller tjänster.

Webbplatsen som redan finns heter nylandsbygd.fi eller uusimaaseutu.fi, men målet är att göra den mer lättillgänglig och användbar.

Wikström ansvarar för den svenska delen, och i höst får hon en finskspråkig kollega, Ammi Malkamäki, som är anställd av HAMK inom ramen för projektet.

Samlar information på fältet

För att få en överblick vilken typ av information som är relevant för kunderna, kommer Wikström och Malkamäki att röra sig på fältet.

– Jag tar kontakt med olika producentföreningar och andra organisationer för att diskutera deras önskemål, säger Wikström.

Wikström har i två omgångar arbetat som journalist på Västra Nyland, och åren 2002–2006 verkade hon som projektledare för Pomoväst. Den här arbetserfarenheten är till stor nytta i hennes nuvarande jobb.

– Jag är van att ta kontakt med folk och intervjua dem, samt att organisera min arbetsdag, vilket är en fördel, säger hon. Det är upp till mig att se att jag uppfyller beställarens målsättningar.

Som grund för sitt arbete har hon en projektplan som kollegerna Marianne Fred, Ann-Louise Erlund och Sirpa Pussinen gjort upp.

– Den första månaden har jag mest försökt gestalta uppdraget och planera det kommande upplägget, men till en del har jag också varit ute på fältet.

Kartlägger torghandeln

Som ett led i processen har Wikström åkt runt och bekantat sig med olika torg i trakten.

– Eftersom vi går in i semestertider och det inte händer så mycket, tänkte jag att torget kunde vara en bra plats att träffa producenter. På torgen kan jag också ta bilder och bygga upp en bildbank, vilket inte låter sig göras så lätt under vinterhalvåret. Via besöken kan jag även skapa mig en uppfattning om torget som försäljningskanal. Fungerar torget i säljsyfte, eller håller vi kvar torgen av sentimentala skäl? Vem säljer vilka produkter till vilka kunder? Är torghandeln lönsam eller kommer den att förändras i framtiden?

Torghandeln en livsstil

I Hangö är tisdag, torsdag och lördag torgdagar. När vi besöker torget på tisdag finns det under tio försäljare på plats. En av dem är Guy Ranta från Bromarv som säljer grönsaker. Frågar man honom är torghandeln av i dag mer en livsstil än lönsam affärsverksamhet:

– På 1980-talet var vi mellan 60 och 70 försäljare på torget även vardagar, i dag är vi en handfull, säger han. På den tiden handlade folk färskvaror på torget och resten från matbutikerna, men nu för tiden får de allt från samma stormarknad.

För att illustrera trenden nämner han att man under de goda åren kunde sälja upp till 500 kg potatis i februari, medan det i dag rör sig om blygsamma 50 kg.

– Folk har inte källare, utan man köper det man konsumerar.

Trots långa dagar och mycket jobb, berömmer Ranta torget i Hangö.

– I Hangö har man förstått att satsa på torget. Här finns bord åt försäljarna, avgifterna är skäliga, vi har tillgång till sociala utrymmen och det är lätt för kunderna att ta sig hit. Så är det inte överallt.

Behövs byråkratin?

Går man torget ser vardagen väldigt konkret ut för försäljaren. Det handlar om att producera varorna, transportera dem till torget, lägga upp dem snyggt och sälja dem.

Behövs det en mängd olika projekt som berättar för producenterna hur de skall få pengar för att sköta sitt jobb? Vore det inte bättre om producenterna fick ordentligt betalt för sina varor och tjänster?

Sanne Wikström håller med om att det till synes finns en uppsjö av regler och projekt, och att det ibland blir lite spretigt då det finns på så många plan. Men:

– Eftersom vi tillhör EU finns det en hel del regelverk att beakta. I och för sig är vi ganska bra på att bygga upp vår egen byråkrati i Finland också. Men så länge som projekt och bidrag finansieras med skattemedel, är det ändå bra att det man kontrollerar vad pengarna används till, funderar hon.

Även om Wikström inte rört sig så mycket på fältet än, säger hon sig ha blivit väl mottagen av projektets kunder.

– Om vi genom att strukturera informationen lyckas förenkla arbetet för landsbygdens producenter, då har målet med projektet uppfyllts, säger hon.

Vår Nylandsbygd – Meidän Uusimaaseutu är ett tvåspråkigt projekt mellan Yrkeshögskolan Novia och Hämeen ammattikorkeakoulu.

Omfattar hela Nyland (med undantag av vissa kommuners centrum) och ingår i det nationella programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014-2020.

Finansiär är Nylands lokala NTM-centraler.

Har två anställda och löper fram till slutet av 2017.

Mer läsning