Rekordhöga energipriser bör bli en drivkraft

De senaste månaderna har de stigande priserna på energi diskuterats.

I efterdyningarna av coronapandemins nedstängning har den ekonomiska tillväxten, och därmed också efterfrågan på energi, vuxit kraftigt. Samtidigt har utbudet av vindkraft och naturgas varit knappt och bidragit till prisökningen på el. Läget har förvärrats av bristfälliga överföringssystem för el och gas mellan EU:s medlemsländer.

Situationen har för många lett till så kallad energifattigdom. De stigande priserna slår till regressivt, där hushållen tvingas spendera en allt större del av sin disponibla inkomst på energi. Enligt europeiska energifattigdomsindex (EEPI) beräknas totalt 34 miljoner européer kämpa med räkningarna för att tillräckligt värma, kyla eller lysa upp sina hem. I och med pandemin lär antalet stiga ytterligare.

Nu hoppas allt fler på en mild vinter och med den franska proteströrelsen de gula västarna i färskt minne fruktar regeringar ytterligare missnöjesyttringar. Då EU-ländernas stats- och regeringschefer samlades till toppmöte i oktober, stod de stigande energipriserna högt på dagordningen. För att skydda konsumenter från stigande kostnader har vissa röster begärt att EU skruvar ner sina klimatambitioner.

Tvärtom betyder ökade satsningar på grön energi en bättre ställning för såväl hushåll som industri. I en jämförelse av EU:s medlemsländer syns en klar korrelation mellan andelen förnybart i den nationella energimixen och energipriserna. En högre andel fossilfria och förnybara energikällor har i länder som Finland skyddat konsumenter från prishöjningar liknande dem i länder som i större grad är beroende av fossila bränslen.

Det är vårt beroende av fossila bränslen som naturgas och olja som gör oss sårbara för prisfluktuationer. Slutsatsen får därför inte vara att backa från de ambitiösa klimatmålen på nationell eller europeisk nivå, utan att i allt högre grad satsa på utbyggnaden av förnybara energikällor. Likaså bör vi fokusera på att undanröja problem när det gäller kapacitet, lagring samt effektiv förbrukning av energin.

Även om elöverföring till sin natur är ett monopol med avgörande betydelse för samhällets försörjningssäkerhet och bör vara i offentlig ägo, bedrivs den i vinstsyfte på många håll i EU. Caruna och Elenia, elnätsföretagen med störst marknadsandel i Finland som råkar ha privata och utländska majoritetsägare, bär ansvaret för de kraftigaste prishöjningarna i branschen på senare år som främst kan förklaras av jakten på vinst, inte av ökade investeringsbehov.

Samtidigt är det klart att flera känner av de rekordhöga priserna i sina plånböcker redan nu. På kort sikt kommer regeringar oundvikligen behöva hjälpa hushåll och företag över prischocken och övergångsperioden när fossila bränslen fasas ut till ett mer hållbart samhälle där ren energi är normen. Att dra ner på klimatarbetet vore ändå att göra både planeten och ekonomin en björntjänst.

Ellen Petersén Arseniy Lobanovskiy