Reformförsvaret en gåta

Den statliga styrningen av landskapens verksamhet är alldeles uppenbar för alla som just nu bygger upp och planerar landskapen.

Vissa väsentliga frågor i vård- och landskapsreformen har för mig blivit så avgörande att jag under inga omständigheter kan stödja landskapen.

Landskapen kommer inte att få beskattningsrätt vilket innebär att landskapen i praktiken blir statsmaktens förlängda arm. Den statliga styrningen av landskapens verksamhet är alldeles uppenbar för alla som just nu bygger upp och planerar landskapen. Styrningen gäller inte enbart ekonomin utan också själva innehållet. Landskapen kommer på grund av detta inte att bli en tredje plattform för utövandet av demokratiskt inflytande.

Demokratiunderskottet i Nyland är uppenbart. 1,6 miljoner människor ska välja 99 fullmäktigeledamöter. Huvudstadsregionens kommuner kommer att bemanna en överväldigande majoritet av platserna i landskapsfullmäktige. 

Budgetunderskottet är också alarmerande. Med den information vi har i dag är budgetunderskottet i Nyland 300-400 miljoner euro. Eftersom landskapen saknar beskattningsrätt eller rätt att uppta lån, är det enda sättet för landskapen att på kort sikt balansera ekonomin, att skära i kostnaderna, det vill säga i servicen. Inom Nyland kommer majoriteten av kommunerna inte att sitta vid de bord där besluten fattas om hur budgetunderskottet ska täckas.

Eller så kan kommande regering ta statsandelar från kommunerna och flytta över dessa till landskapen för att täcka underskottet. De offentliga finanserna är ju en helhet.

De utlåtanden som sakkunniga ger i utskotten blir offentliga först efter det att behandlingen är slutförd. Det lönar sig verkligen att bekanta sig med dessa utlåtanden. 

Att Bo Holmberg (VN 22.5) med stor iver försvarar denna beklagliga utveckling är för mig en gåta.

Mikaela Nylander riksdagsledamot (SFP)