Rasha Ibrahim fick positivt besked

Lycklig. Varje morgon frågar Rasha Ibrahim sin man om det verkligen är sant att de fått uppehållstillstånd.Bild: Lina Enlund

Efter två och ett halvt år i ovisshet fick Hangöbon Rasha Ibrahim nyligen det efterlängtade telefonsamtalet. "Ni har beviljats uppehållstillstånd."

Irak 2015, sommaren ska övergå i höst.

Situationen är ohållbar, rentav livsfarlig för Rasha Ibrahim, hennes make Razzak och sönerna Samir och Eshraf.

De har utsatts för förföljelse, hot, misshandel, nära släktingar har dödats. Rasha Ibrahims mamma hör till dem, hon dog av skador från en bomb som hade placerats på familjens trappa.

En natt vaknar familjen av att huset de bor i beskjuts, det händer kort efter att de fått ett anonymt brev med uppmaning om att flytta. Annars ska de dö.

De inser att de måste bort. De måste fly till ett säkert land. Avresan blir plötslig och abrupt, familjen lämnar allt.

Resan går via Turkiet, över havet till Grekland, genom Europa. Ibland vandrar familjen genom skog och mark.

Landar i Hangö

September 2015.

Familjen anländer till Finland och får efter ett tag slå sig ner i Hangö. Det blir familjens nya hemstad.

Då vi träffades första gången i februari 2017 väntade Rasha Ibrahim på ett besked från Migrationsverket – skulle familjen få stanna efter den överklagan man gjort på det första negativa asylbeslutet? Eller skulle de utvisas? Hon sa då att hon inte kan ta sina älskade barn tillbaka till Irak, till den krutdurk landet är och varit ända sedan hon själv föddes.

Även om mycket var ovisst för ett drygt år sedan fanns det också trygghet och rutiner. Den äldre sonen Samir hade börjat skolan, hade framtidsdrömmar och stortrivdes i Keskuskoulu.

Lillebror Eshraf hade också en trygg vardag, men han förföljdes av otäcka minnen och sade att han vill fly ut i skogen och bo där, eller flytta till en finsk familj.

För han vill inte tillbaka till Irak. Han hade bland annat varit med om ett kidnappningsförsök som hade satt djupa spår.

Uppmanad läsa beslutet noga

Den 8 mars i fjol var Rasha Ibrahim inbjuden att tala på kvinnodagen i kulturhuset Karelia under rubriken Kvinna på flykt. Hon träffade bland annat Päivi Nerg som också deltog i evenemanget. Päivi Nerg var då kanslichef vid Inrikesministeriet, som ansvarar för beredningen av lagstiftningen om migration och styr och utvecklar migrationsförvaltningen och ansvarar för Migrationsverket.

– Hon gav mig rådet att läsa vårt negativa beslut på nytt, väldigt noga, och ta kontakt med en jurist och föra fram alla fakta som jag inte hade vågat berätta tidigare. Tack vare hennes råd vågade jag öppna mig, vara modig och beskriva precis vad vi gått igenom, säger Rasha Ibrahim.

"Är det sant?"

Rasha Ibrahim är tacksam för råden hon fick av Päivi Nerg, hon säger det flera gånger. Råden ingöt mod.

Och ett drygt år efter mötet med kanslichefen händer det. Den 16 mars 2018 beviljas Rasha, Razzak, Samir och Eshraf Ibrahim äntligen uppehållstillstånd. Det gäller i fyra år står det på de små plastkorten de fått.

– Varje morgon då jag vaknar frågar jag min man om det är sant, om det faktiskt är på riktigt.

Hon torkar tårar ur ögonen. Det gjorde hon också för ett år sedan – men skillnaden är att hon nu gråter av lycka. Då var hon rädd och uppjagad, orolig för framtiden.

Samtalet som gav henne de positiva nyheterna kom mitt under en lektion vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors där Rasha gått kursen Finnish Business Culture. Det är en integrationskurs som lär ut hur finländskt affärsliv fungerar. Det här var tredje gången som Hanken ordnade kursen.

– Samtalet var från Röda Korset och personen i andra ändan sa att jag hade fått positivt besked, att vi fått uppehållstillstånd och att beviset, korten, fanns att avhämta i R-kiosken i Hangö. Jag ville bara flyga raka vägen från Helsingfors till Hangö och springa in i kiosken, säger Rasha.

Då hennes lektor Pia Polsa fick veta vad samtalet innebar började hon hoppa av glädje, berättar Rasha. Lika glada blev hennes finländska väninnor. Köksbordet hemma i radhuset i Hangö dignar av blombuketter.

En bukett går i blått och vitt och har en stor röd ros i mitten.

– Den fick jag av Eija, Samirs förra lärare. Hon sa att den röda rosen står för Iraks flagga och de blå och vita blommorna för Finlands. Jag är så tacksam för allt stöd jag fått av alla mina vänner, jag älskar dem.

Många nya kort

Sedan uppehållstillståndskorten damp ner hos familjen har de hunnit med nästa steg; ett besök hos magistraten i Ekenäs för att anhålla om ett finländskt personnummer.

– Efter det kan vi få personkort och FPA-kort. Dessutom vill jag ta körkort, säger Rasha Ibrahim och skrattar.

Det skulle ge en ny slags frihet, förklarar hon.

För inte så länge sedan lärde hon sig cykla, också det ger frihet.

– Det gjorde mig så glad. Det känns bra att kunna cykla i väg till butiken, att inte behöva be om skjuts och vara till besvär, säger hon.

Till Rashas framtidsplaner hör också att lära sig finska och få ett jobb. Finskan jobbar hon redan på, hon går en kurs som ordnas i Hangö.

Vill vara sysselsatt

I Irak jobbade Rasha Ibrahim som barnträdgårdslärare och engelskalärare och ibland väller saknaden efter den sortens jobb över henne.

– Att få vara med barn, undervisa dem. Det kan jag sakna så mycket att jag nu och då sitter med under någon av pojkarnas lektioner och insuper atmosfären i skolan.

För Eshraf går också i skolan nu, han började vid årsskiftet. Han trivs, precis som storebror. Rasha säger att Eshraf också blivit lugnare inombords sedan uppehållstillstånden beviljades. Nu vill han inte bo i skogen längre.

I stället bor familjen i ett radhus i ett lugnt och lummigt område och trivs jättebra. Rasha berättar om vänliga grannar som genast hälsade dem välkomna då de flyttade in, om bästa väninnan Sanna som bor på andra sidan gatan. Allt är bra här, såsom livet ska vara.

– Tillsammans med Sanna brukar vi gå på promenader några gånger i veckan och prata om framtiden och allt möjligt.

Får Rasha inget annat jobb kan hon tänka sig att starta ett företag tillsammans med sin man.

– Han är bra på att baka och mina vänner säger att jag är bra på matlagning. Så vi kunde kanske ha ett företag i den branschen.

För någonting vill hon göra. Hon är driven och har energi.