Raseborgs ås tillstånd engagerar

Ett av den här regeringens spetsprojekt är konkreta åtgärder för havs- och vattenvård. Här har Raseborgs stads miljöbyrå sett en möjlighet att få finansiering för att förbättra tillståndet i havsvattnet utanför Raseborgs å.

Havsområdet utanför Raseborg mår inte bra. Den största belastningen till havsområdet kommer från Raseborgs åns avrinningsområde, där det inte hittills har förverkligats betydande vattenvårdsåtgärder.

Stadens miljömyndigheter skulle gärna göra något åt det här och nu finns det dessutom chans att få statlig finansiering.

– Ett av regeringens spetsprojekt är nämligen att förbättra tillståndet i vattendrag runtom i landet. Miljöministeriet beviljar finansiering för projekt där man vidtar konkreta åtgärder, säger enhetschef Maria Eriksson på Raseborgs miljöbyrå.

Hon och miljöinspektör Aapo Ahola besökte Tunaborg i Snappertuna på onsdagskvällen för att informera om Projekt Raseborgs å.

Vill byborna detta?

Eriksson och Ahola ville veta om projektet alls har något stöd hos dem som bor och verkar längs ån.

– Vi är här för att sondera, för att höra om ni tycker vi ska gå vidare. Vi vill involvera er från början och vi är alldeles i början nu, säger Aapo Ahola.

Projekt Raseborgs å har alltså inte startat ännu, men har klarat sig igenom en första ansökningsrunda om finansiering, säger Maria Eriksson.

– Vi har räknat med en budget på 400 000 euro varav stadsstyrelsen beviljat 80 000 under förutsättning att vi får extern finansiering.

– Vi hoppas att Miljöministeriet skulle stå för 75 procent av totalbudgeten, säger Aapo Ahola.

Treårigt projekt

Projekttiden är 2018–2020. Avsikten är att anställa en projektkoordinator – vilket fick en del i publiken att hosta till.

– Snabbt räknat går ju en stor del av budgeten antagligen till administration, bland annat i form av lön till koordinatorn, sade Hasse Rajalin, en av omkring femtio i publiken.

Vad man egentligen kan göra konkret, om det alls går att göra något vettigt för resten av summan, funderade publiken en del på.

Fredrik Nyman frågade om muddring är helt uteslutet, väl medveten om att muddringsmassorna kan vara en stor utmaning.

– Men jag efterlyser något radikalt, det gjorde jag redan för 25 år sedan, sade han.

Reino Heerman å sin sida lyfte fram hanteringen av avloppsvatten.

– Kan inte staden dra kommunalt avlopp ner till byn med tanke på att allas avloppssystem ändå ska åtgärdas?

– Kommunal avloppsledning borde ha dragits för länge sedan. Det är rysligt beklagligt att alla har egna system, sade Fredrik Nyman.

Många har redan hunnit anlägga nya system och om en kommunal ledning nu drogs, skulle det innebära dubbel kostnad för dem att ansluta, påpekade någon.

Aapo Ahola konstaterade att om ett avloppsprojekt skulle förverkligas måste det vara ett skilt projekt. Det skulle inte rymmas inom ramarna för det tilltänkta å-projektet.

Klara mål

Målsättningen med projektet är förstås att ån ska må bättre och i förlängningen även havsområdet som ån mynnar ut i. Längs sydkusten är ytvattnens ekologiska status nämligen mer eller mindre dålig.

– Och havsområdet utanför Snappertuna är faktiskt ett av de sämst mående kustområdena i hela landet. Som en följd av det har fiskstammarna minskat dramatiskt, säger Aapo Ahola.

Behovet av vattenvårdsåtgärder är således stort. Det positiva, som Aapo Ahola ser det är att det finns möjligheter:

– Det finns till exempel flera ideala platser för våtmarker och också åkrar som är särskilt lämpliga för gipsbehandling.

Åhörarna var överens om att åns tillstånd bör åtgärdas – men hur varierade åsikterna om.

Gipsbehandling är en relativt ny metod med vars hjälp man kan minska på lantbrukets utsläpp betydligt. Det har till och med sagts att nästan hälften av Finlands mål att minska på utsläppet av fosfor kunde uppfyllas genom spridning av gips på åkrar.