Raseborg ligger efter i hälsovården

"I många avseenden har Raseborgs stad ett vårdkoncept som inte alls motsvarar de nationella vårddirektiven."

En anonym skribent kritiserade demensenheten Hemmets utrymmen på Hagahemmet (VN 3.8) och förvånade sig över att sådana utrymmen kan tillåtas. Svaret är enkelt för de tillåts inte.

Redan år 2000 uppdaterades de krav som ställs på olika slag av vårdutrymmen och kommunerna gavs en lång övergångsperiod för att utveckla sina vårdutrymmen med nybyggen eller genom totalrenoveringar som leder till behövliga ombyggnader.

Om vi börjar med sjukhuslokaler har utgångspunkten varit att patientrummen bör vara utformade så att det finns möjlighet att dels öka patienttrivseln, dels bekämpa ökningen av de allt riskablare sjukhusbakterierna som förorsakar allt allvarligare följder. Det krävs hygienrum i varje patientrum och alla vårdavdelningar som byggts sedan år 2000 har rum för en person och i viss mån för två personer.

Äldre sjukhus har i många fall byggts om eller så har man i övrigt minskat patientantalet.

Då det gäller äldrevården och dess vårdhem har de flesta kommuner utvecklat utrymmena mycket bra och stora mängder nya hus har byggts. Då kommuner inte haft råd med nya och dyra investeringar har de gjort upphandlingsavtal med privata bolag som låtit bygga nya hus för vården. Utan deras insatser hade en behövlig utveckling inte varit möjlig.

I Raseborg har flera moderna vårdhem byggts av privata bolag som har välplanerade och rymliga lokaler där staden sedan köper vårdplatser. Det bedrövliga är att staden sagt upp flera av dessa platser bland annat på Folkhälsan och i stället använder mycket undermåliga utrymmen där de minsta rummen kan vara under hälften av den yta som krävs, som saknar hygienrum och är mindre än gamla fängelseceller.

Raseborg är dock ett undantag och i ingen annan kommun inom Nyland är läget lika illa skött. Ingen annan kommun har inom Södra Finlands regionförvaltning getts så många myndighetsanmärkningar och krav på åtgärder som Raseborg, men staden har nonchalerat dem och låtit bli att vidta uppmanade åtgärder. Raseborg gavs order att senast till utgången av 2015 få vårdutrymmena i skick och lovade bland annat att ett nytt resurserat servichus med 60 platser byggs i Ekenäs med fyra moduler, men staden hade inte ens en tomt för det och än mindre en plan, och i denna dag har det inte byggts.

Tyvärr känner inte de folkvalda beslutsfattarna i Raseborg det ansvar som åläggs dem i kommunallagen om vilka förpliktelser de har för att sköta kommunen till invånarnas bästa.

En annan brist är att de lokala medierna inte har följt upp myndigheternas krav och hur staden försummat dem. Ett stort problem är även att stadsfullmäktige och dess partier inte känt behövligt ansvar då det utsett medlemmar till social- och hälsovårdsnämnden utan utsett ledamöter som saknar den insikt som behövs för att följa det regelverk som gäller.

Då det gäller äldre utrymmen har övergångsperioden varit lång, men då det gäller att ta i bruk nya lokaler för vård är gällande krav absoluta och då beviljas inte dispens annat än i undantagsfall under en nödvändig övergångsperiod medan nya lokaler byggs. Men inte ens detta har Raseborgs stad fyllt.

Ett exempel är hälsocentralens vårdavdelning som tidigare tömdes och flyttades till Mjölbolsta för det ansågs att det skulle bli för dyrt att bygga om de tidigare utrymmena enligt laga krav. Men när ett antal år hade gått beslöt staden att flytta tillbaka avdelningen till de gamla utrymmena utan att de fyllde gällande krav. Utrymmena är alldeles för trånga för det antal patienter som trängts in där, och patienter med livshotande bakterier kan inte erbjudas egna rum som närapå alla kommuner i landet är mycket måna om att kunna se till. Hygienrum finns inte heller enligt gällande krav.

I många avseenden har Raseborgs stad ett vårdkoncept som inte alls motsvarar de nationella vårddirektiven. Staden har inte heller haft sådana chefsläkare som brytt om dem och inte heller brytt om att föra dialog om alla brister. Nu har staden fått en ny chefsläkare och det blir intressant att se om hon avser att iaktta gällande vårddirektiv till kommuninvånarnas intressen, vilket vore en ny företeelse i Raseborg.

För att återgå till den anonyma kritiska insändaren i VN som förundrade sig över vårdutrymmena och dess brister. Direktiven kräver inom långvården egna rum på minst 15 kvadratmeter med hygienrum. Vidare krävs rymliga allmänna rum som ger trivsel till samvaro, och många moderna vårdhem har till exempel rum med blomsterplanteringar och mycken annan inredning som ökar trivseln.

Vad den bedrövliga vårdavdelningen gäller och dess många brister kan vi ändå notera att ledamoten Frank Holmlund i hälsovårdsnämnden upprepat aktualiserat dess brister i flera avseenden, och att det åtminstone finns en beslutsfattare i nämnden som följer med tiden och gällande krav ger en positiv signal.

Bo Holmberg Karis