Raseborg i rävsax

Avtal och uppföljning är nyckelord för kommunerna då de köper tjänster av privata vårdbolag. Det har Raseborg bittert fått erfara med Attendo.

I våras var Attendo i rampljuset på grund av brister på vårdhemmet Källan i Hangö. Nu upprepas liknande mönster i Raseborg, på två enheter har man haft för lite personal och på den ena klagas det på städningen.

Raseborg kräver Attendo på 350 000 euro för att bolaget försummat det man kommit överens om i avtalen. Det är inte första gången staden kräver ersättningar av vårdbolaget.

Social- och hälsovårdsnämndens ordförande Karl von Smitten (SFP) skräder inte orden då han säger att han inte är nöjd med bolaget. Han menar att det saknar god vilja och gott förhandlingsklimat (Vega Västnyland 31.8).

I en intervju för Åbo Underrättelser (29.8) varnar han grannkommunen Kimitoön för bolaget, det är bara ute efter egen vinning.

På Kimitoön pågår en het debatt om kommunen ska privatisera en del av äldrevården. Där har aktiva pensionärer börjat samla namn för att kommunen ska hålla vården i egen regi (ÅU 4.9).

Det är oftast bristen på personal som får kommunerna att upphandla vård. En annan orsak är att kommunen inte har råd att renovera eller bygga tidsenliga äldreboenden. I Raseborg sitter staden i en rävsax med äldreboendet Villa Pentby i Karis. Huset ägs av Tyvene som bara vill hyra åt Attendo, alltså måste staden köpa vården av Attendo.

Då en kommun ingår avtal med en privat aktör måste man vara ytterst noga med vad man skriver in där. Det som inte står i avtalet existerar inte. Nu verkar det vara ytterst viktigt att kommunerna skriver in om kompensation eller böter om personaldimensioneringen inte följs.

Raseborg lät en gång bli att betala 25 000 euro till Attendo och bolaget reagerade inte. Här ligger kanske ett av problemen. För ett multinationellt bolag som i fjol gjorde en vinst på drygt 85 miljoner före skatt är några hundratusen i böter en droppe i havet.

I Sverige funderar man på att införa vinsttak för privata välfärdsföretag. Det kunde Finland också fundera över, inte minst med tanke på att det är allt färre och större aktörer som spelar på vårdmarknaden i dag.

Förutom att kommunerna måste bli bättre på att skriva avtal måste de också få instrument för att övervaka att avtalen följs. Övervakningen borde ske i realtid, nu kommer den oftast med flera månaders fördröjning. Oftast är det så att anhöriga slår larm om vanvård eller dåligt städade utrymmen.

I sista hand är det alltid patienten, den sjuka och gamla, som lider. Våra äldre är värda en människovärdig omsorg ända till slutet. Det är dags att vårdbolagen ser över sina prioriteringar.

Marina Holmberg Chefredaktör Västra Nyland