Racing som inte levererar på alla cylindrar

Avskalat. Karriärlägets profil är avskalad, med enklaste möjliga uppbyggnad och inte mycket till personlighet överlag. Bild:

Grid lyckas inte uppbringa originalets intensitet och nerv, tycker Alexander Ekelund.

Grid. Format: Xbox One, Playstation 4, PC. Åldersgräns: 3. Betyg:

2008 års Grid var för Toca Race Driver vad Dirt var för Colin McRae Rally; en lite spektakulärare tolkning av en annars rätt så torr serie, ämnad för en bredare målgrupp.

På senare tid, när Dirt och nu även Grid dammats av igen, ter sig riktningen däremot inte lika självklar längre. Dirt 4 verkade inte veta vilken fot det skulle stå på, och nya Grid sitter i samma båt.

Tekniskt är det ett habilt hantverk, där Codemasters långa genreexpertis genomsyrar såväl fordonsfysiken som de ofta väl utmejslade banorna. Men de alternativa grenarna som drifting och demolition derby saknas och intensiteten är anmärkningsvärt nedtonad. Jag får liksom inte det där suget i magen då jag rycker fram bland Barcelonas tinnar och torn i 200 knyck.

Vart är fartkänslan? Publikens extatiska jubel? Det öronbedövande motorvrålet från motståndarbilarna? Allt känns så … Avslaget.

Att merparten av innehållet, inte minst banorna, dessutom är återvunnet från tidigare spel gynnar förstås inte bilden av ambitionsnivån.

Synd och skam, för jag gillade Grid och har trots allt haft kul bakom ratten även denna gång, till stora delar. Att varje sträcka numer kan köras under olika väder- och dygnsförhållanden gör susen för variationen, och det är befriande med ett racingspel som riktar uppmärksamheten bort från allt övrigt krimskrams och faktiskt fokuserar på det mest essentiella.

Men det saknas som sagt nerv, passion och en tydlig kurs.

Grid är stabilt, men känns inte som resultatet av ett Codemasters som ger allt.

Alexander Ekelund

Mer läsning