Presidentval

Finländarna har under olika årtionden lyckats välja kloka människor till republikens president.

Presidentvalets kandidatnominering är i full gång. Redan i ett tidigt skede nominerade Centerpartiet sin kandidat, Matti Vanhanen. Också De grönas kandidat Pekka Haavisto och Vänsterförbundets Merja Kyllönen är nominerade. På måndagen meddelade den sittande presidenten, Sauli Niinistö, att han kandiderar för omval; dock den här gången som kandidat för en valmansförening. Samlingspartiet meddelade omgående att det stöder Niinistö. Sannfinländarna koncentrerar sig för tillfället på valet av ny partiordförande och partiets presidentkandidat klarnar säkert efter deras partikongress om en dryg vecka. SFP och Kristdemokraterna nominerar sina kandidater senare.

För mig som SDP:s vice ordförande är det klart att också Socialdemokraterna nominerar en egen presidentkandidat. Tanken att vår stol i valdebatterna skulle vara tom känns väldigt främmande. Spekulationerna kring att den sittande presidenten är så stark att det inte lönar sig för andra att kandidera känns likaså väldigt främmande. Ifall bara de som med säkerhet tror sig bli valda till olika samhälleliga uppdrag skulle kandidera i fria val skulle vår demokrati se väldigt annorlunda ut än vad den gör.

För ett litet land är utrikes- och säkerhetspolitiken och speciellt stabiliteten ytterst viktig. Också vårt geopolitiska läge och vår historia ställer krav på klok och balanserad utrikespolitik och skicklig diplomati. President Sauli Niinistö har i det stora hela lyckats bra och företrätt en klok utrikes- och säkerhetspolitik.

Utöver att presidenten är utrikespolitisk ledare och överbefälhavare är han eller hon också en värdeledare. Om många av oss icke samlingspartister delar Sauli Niinistös utrikes- och säkerhetspolitiska linje och kan stöda honom på den punkten finns det många andra frågor, speciellt värdefrågor, där åsikterna går isär. Många av oss lärde känna Niinistö under hans tid som Samlingspartiets ordförande, finansminister och senare i egenskap av riksdagens talman. Niinistös stil var då väldigt annorlunda än den han har i dag; han var klart mera värdekonservativ och många upplevde honom som hård, till och med som en stygg politiker. Dock har hans åsikter och stil mjuknat under de senaste åren, speciellt i slutet av presidentperioden.

Finländarna röstar flitigt i presidentvalet, betydligt flitigare än i riksdagsvalet och i kommunalvalet. Finländarna har under olika årtionden lyckats välja kloka människor till republikens president. Jag är trygg och övertygad att så är fallet också i januari 2018 då vi väljer vår nästa president, som skall ta hand om ämbetet fram till 2024. Men före det är det viktigt att föra en grundlig diskussion om hurdant land vi vill att Finland skall vara och hur vårt land bör ledas.

Maarit Feldt-Ranta