Presidenten är också en politiker

Niinistö är en riktig klippa i en annars så skrämmande och instabil värld – en riktig motsats till Donald Trump.

Ur forskningens perspektiv är den finländska väljarkårens beteende irrationellt, när det gäller valdeltagandet i presidentvalet. Valdeltagandet har varit åtminstone lika högt, oftast lite högre, i presidentvalet, jämfört med andra politiska val. Att presidenten gradvis har blivit svagare sedan 1980-talet, och i synnerhet i samband med den nya grundlagen för 18 år sedan, har inte passiverat väljarna. Bland väljarna har förtroendet för presidenten också varit högre än för de andra politiska institutionerna, vilket är ytterligare bevis på presidentens popularitet i Finland.

President Sauli Niinistös oerhört höga stöd bland folket just nu återspeglar å ena sidan hans personlighet, som faller den finländska väljaren i smaken, å andra sidan presidentämbetets betydelse för det finländska folket. Det är mycket lättare att förstå, följa med och ha en åsikt om en enskild person, än om till exempel riksdagen, som för tillfället består av nio riksdagsgrupper och 200 personer. En president är lättbegriplig även för den delen av väljarkåren som inte bryr sig särskilt mycket om politik.

Det verkar som många dessutom betraktar presidenten som någon slags opartisk, eller åtminstone icke-partipolitisk moders- eller fadersfigur, som står ovanför alla politiska konfrontationer. Den här romantiska bilden är dock lite naiv och mycket orealistisk. Även om president Martti Ahtisaari i viss mån kan anses utgöra ett undantag har presidenter alltid en lång bakgrund som yrkespolitiker. Den försvinner ingenstans bara för att man har blivit president.

En president fortsätter att vara en politiker och därmed kommer hen också att vilja utöva makt över Finlands framtid. Niinistö har gjort detta mycket skickligt. Han är bra på att kommunicera med folket och har dragit nytta av sina personliga egenskaper, som motsvarar den bild många av oss har när det gäller en president: allvarsam, men humoristisk, lugn, men beslutsam. Niinistö är en riktig klippa i en annars så skrämmande och instabil värld – en riktig motsats till Donald Trump.

Som den politiker som Niinistö är valde han att ta avstånd från sitt parti och bilda en folkrörelse i stället för att bli Samlingspartiets kandidat. Han känner sig säkert genuint en aning obekväm med det nuvarande Samlingspartiet, som drivs av en mycket högerorienterad ideologi. Niinistö har alltid haft en mjukare, mer human profil. Men som den politiker han är förstod han att för att ha en chans att slippa en andra omgång i presidentvalet måste han få ett mycket bredare stöd än vad han skulle kunna vänta sig som Samlingspartiets kandidat. Strategin fungerade och nu ser det verkligen ut som att vi för den första gången i det nuvarande valsystemets historia faktiskt behöver rösta bara en gång.

Glöm ändå inte att rösta den 28 januari.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi