Postens nya inbrytningar

Bild: Vesa Moilanen

Postens kärnverksamhet förändras. Men ska statsbolaget söka lönsamhet i mikroföretagens nisch?

Postens kärnverksamhet, transport och distribution, har minskat dramatiskt i takt med den digitala kommunikationen. Samtidigt tar andra logistikföretag för sig av den växande kaka som internethandeln utgör.

När Posten år 2005 bar ut 1,2 miljarder adresserade brev var antalet i fjol nere i 836 miljoner. Samtidigt har distributionen av paket ökat från 26,3 miljoner till 33,4 miljoner. Resultatmässigt har paket- och logistikservicen ökat från cirka 350 miljoner euro till 600 miljoner. Och personalen har minskat från 24 000 till 21 600 anställda.

Postens motdrag är att utveckla nya tjänster som kan kombineras med det täta distributionsnätet.

Posten berättade nyss om ett sådant projekt: från mitten av maj kan man beställa gräsklippning av Posten. Det är ett led i Postens målmedvetna strävan att utvecklas som serviceföretag vid sidan av logistiken. Posten delar också ut närmare två miljoner matportioner per år, och fungerar som partner inom hemvården och handikappservicen i Södra Karelens social- och hälsovårdsdistrikt.

Posten kan se en ekonomisk logik i att utdelarna i allt högre grad kan engagera sig i hemvårds- och hemserviceuppdrag hos de 2,8 miljoner hushåll som man når varje vardag. Den marknadspenetreringen är ouppnåelig för alla andra serviceföretag som har den här sektorn som sin kärnverksamhet.

Under de senaste åren har det vuxit fram en ganska bred palett av mikroföretag just i den här branschen.

Mångsysslare på landsbygden försöker hitta ekonomi i en bred skala med olika uppgifter: gräsklippning, fastighetsunderhåll, reparationer och småskalig byggverksamhet inomhus och utomhus, snöskottning, trädgårdsvård, allt sådant som en äldre fastighetsägare inte längre orkar, kan eller vill hålla på med.

Också inom äldrevården finns det utrymme för tjänsteproducenter som kan hjälpa till med det dagliga, hålla sällskap vid maten, ta promenader och allt möjligt annat som inte kräver direkt fackutbildning.

Det är med de här småföretagen som Posten nu tar upp konkurrensen – på helt andra villkor än de som står ett enmansföretag till buds.

I ett ekonomiskt klimat där de fasta anställningarna hela tiden minskar och medborgarna i växande utsträckning förväntas skapa sina egna jobb så kan man fråga sig om det är just den här skivan av kakan som statsbolaget Posten ska sikta in sig på.

Posten står i vilket fall som helst inför stora förändringar. Postlagen förnyas, bland annat ska det bli lättare för andra företag att distribuera post. Konkurrenterna skulle antagligen inte vara tvungna att stå för den allmänna service som Posten är förpliktigad till, bland annat att upprätthålla ett distributionsnät i skärgården och i glesbygden där kunderna är få och avstånden långa.

Samtidigt är Posten en part som hellre dikterar än tar hänsyn till kundernas intressen inom områden där Posten har monopol. Hårt trängda tidningsföretag som ser upplagorna minska men distributionskostnaderna öka vet vad det innebär.

Postens motdrag är att kräva lättnader i dagens regelverk.

Det har redan nu blivit möjligt att förlänga utdelningstiden ända fram emot 18-tiden. Nu vill posten också bli av med skyldigheten att dela ut post fem dagar i veckan, framöver skulle det kanske räcka med två eller tre dagar. Posten vill också låta breven vara längre på väg.

Posten fortsätter att gruppera postlådorna för att göra utdelningen lättare, och det kan också bli vanligare med postboxar i flervåningshusen.

Logiken i att försämra kvaliteten i utdelningen samtidigt som det tycks finnas utrymme för allt möjligt som inte hör till Postens kärnuppdrag är inte helt genomskinlig.

John-Erik Jansén Ledarskribent