Porkalas vrakmysterier öppnas för undervattensturister

De välbevarade men till stora delar okända vraken utanför Porkala udd ruvar på hemligheter som kittlar fantasin. Den nyöppnade vrakparken under havsytan vill ge dykare och skärgårdsturister möjligheten att själva utforska fartyg som vilat på bottnen i flera hundra år.

De förrädiskt steniga och livligt trafikerade vattnen kring Porkala har lurat många skepp i fördärvet. På bottnen invid den uråldriga, strategiskt betydelsefulla farleden i Finska viken ligger både krigs- och handelsfartyg försjunkna i törnrosaslummer, med vindögda flundror och tjuriga hornsimpor som enda sällskap.

– Det handlar om åtminstone ett femtiotal vrak, och kanske lika många oupptäckta, säger dykaren Markku Luoto vid dykarföreningen Nousu.

Luoto är chef för ett långvarigt frivilligprojekt som förverkligats i samarbete med Finlands marinarkeologiska förening och med stöd av Museiverket: att öppna en undervattenspark med guidade exkursioner ned i djupet. I måndags var det dags för invigning, med fokus på tre vrak utanför Stora Träskö där man fäst bojar och vajrar för dykare och deras båtar.

– Östersjön och i synnerhet den finska kusten är unik genom sitt stora antal historiska vrak av trä. Ingenstans i världen finns en så rik marinarkeologisk skattkammare som här, säger Vesa Saarinen vid Finlands marinarkeologiska förening.

Orsaken till att så många förlista träfartyg på Finska vikens botten trotsat tidens tand är att skeppsmasken Teredo navalis inte trivs i de här vattnen.

– Vraken är intakta, de ser ut som vraken gör i serietidningar, säger marinarkeologen Minna Koivikko, en av projektets drivande krafter.

Krigsfartyg från 1700-talet

Men i motsats till serievärlden behövs inte professor Kalkyls hajformade ubåt ur Tintinalbumet Rackham den Rödes skatt för att utforska Porkalavrakens hemligheter. En stor del av vraken i Porkalaområdet ligger på grunt vatten.

Det så kallade Alkovraket, ett handelsfartyg lastat med kalk från Pargas som förliste i slutet av 1800-talet, ligger delvis på 4–5 meters djup och lämpar sig bra för amatördykare.

– Dessutom behöver man inte dyka för att bekanta sig med vraken. Med hjälp av ny digitalteknik och tredimensionella modeller kan vi kartlägga, filma och presentera vraken för alla. Dykningarna videofilmas, så de som stannar på båten kan följa med vad som händer under vattnet i realtid på en skärm ombord, säger Markku Luoto.

Den erfarna fritidsdykaren Mikael Ahlavuo ingår i den grupp på omkring tio dykare som inviger vrakparken. Det sker vid det så kallade Kanonvraket på 10–14 meters djup, en del av ett krigsfartyg utrustat med tunga kanoner som sjönk under 1700-talet. Var resten av fartyget ligger är okänt.

– För dykintresset i Finland är det fint att vraken märks ut med bojar. På egen hand är det inte nödvändigtvis så lätt att hitta dem. Sikten är inte alltid så god i finländska vatten, även om läget förbättrats de senaste åren, säger Ahlavuo, som bland annat dykt vid Sinaihalvön och i Kalifornien.

– Det är roligt att kombinera intresset för dykning med intresset för historia. Det bästa med vraken är att man aldrig vet vad man kan hitta, säger han.

Livesändning ur djupet

Dykarna ger varandra klartecken och försvinner under ytan. Medan de närmar sig vraket håller de radiokontakt med marinarkeologen Minna Koivikko ombord på båten. Samtidigt visar tv-skärmen hur dykarna avancerar mot målet.

Som illuminerat av lysmossa dyker fantomskeppets algröna silhuett några minuter senare upp på monitorn.

– Där är lavetten för kanonen, förklarar Minna Koivikko.

– I många vrak finns också en stor del av lasten kvar, men grundregeln är att allt stannar kvar på bottnen. Man får inte röra någonting, fortsätter hon.

Dykarna gör ändå ett undantag från regeln: de hittar en säck med champagne som plockas med upp ur djupet. Tyvärr är den inte lika gammal som den berömda vrakchampagnen som hittades på Åland 2010, utan nedsänkt i förväg enkom för invigningstillfället.

Bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen är på plats för att inviga parken.

– Ett fint initiativ med tanke på turismen i området. Sättet på vilket man nu kartlägger vraken kan också bidra till att lösa problemen med de riskvrak som ligger i Östersjön, alltså sådana vrak som innehåller olja och andra ämnen som är farliga för miljön. Hoppas vi kan börja tömma riskvraken, säger Tiilikainen.

Upptäckarglädje

Ett besök i vrakparken kostar ingenting, och dykare har fri tillgång till spökskeppen. Förhoppningen är att guidning, transport och inkvartering kring parken ska öppna nya möjligheter för lokala företagare.

Projektchef Markku Luoto utmanar nu andra dykarföreningar och företag att "adoptera" vrak, det vill säga fästa bojar vid vraket, kartlägga det och registrera informationen och koordinaterna hos Museiverket och på webbplatsen hylyt.net.

– Här finns hur mycket som helst att upptäcka, menar Luoto.

Själv är han särskilt intresserad av ett vrak som på bilderna delvis ser ut som en brädhög.

– Det är en klinkbyggd träbåt, en uråldrig teknik. Vraket kan i princip vara hur gammalt som helst, kanske från vikingatiden eller medeltiden. Porkala udd var veterligen en viktig knutpunkt på vikingarnas östliga handelsled redan för tusen år sedan, säger Luoto.