Paret Turunen går i pension

Tar farväl. Ismo och Siv Turunen går båda i pension i sommar. På söndag ordnas deras avskedsfest.Bild: Mira Strandberg

Kyrkoherde Ismo Turunen har jobbat sin sista vecka i Sjundeå, men än har han inte hunnit tänka på vad pensioneringen betyder. – Känslorna kommer senare, säger han.

– Språket är naturligtvis ett handikapp.

Det var domprostens bedömning av Ismo Turunens språkkunskaper då han sökte en adjunktstjänst i Borgå stift efter färdigblivningen 1979. Eftersom hans fru Siv Turunen ännu studerade i Helsingfors sökte paret ett ställe nära huvudstaden att slå sig ner på.

– Adjunktstjänsten var egentligen avsedd för arbete med de finskspråkiga i Ingå och Sjundeå men jag använde från första början båda språken. Det går inte i de här byarna att bara prata ena språket. Och människorna tog väl emot mig fastän det inte var hävt med min svenska, säger Ismo Turunen i dag, 39 år senare, på tröskeln till sin pensionstillvaro.

Att det blivit så många år beror på att det aldrig har funnits en orsak att flytta bort – eller något som lockat till något annat ställe.

– En gång för länge sedan sökte jag faktiskt ett jobb i Tammerfors, säger Ismo Turunen.

– När vi var där och tittade på huset vi skulle få bo i var det verkligen fint. Men när man steg ut genom dörren kom man direkt ut på en trottoar och en bilväg. Då sa jag nej, säger Siv Turunen.

Många fördelar med jobbet

I Sjundeå hade de redan då vant sig vid natur och den fina gården vid Backa Lillgård, kaplansgården som varit deras hem under största delen av tiden i Sjundeå.

– Det var en härlig omgivning som jag aldrig hade kunnat skaffa själv, säger Ismo Turunen.

Sedan början av 1990-talet har båda makarna jobbat i församlingen, då Siv började som barnledare. Det som började som ett vikariat blev en ordinarie tjänst som hon haft fram tills nu. I sommar ska också hon gå i pension.

Både arbetet och orten har passat den tvåspråkiga familjen Turunen som handen i handsken. Och jobbet har varit roligt trots att det mesta är annorlunda än tidigare.

– Då jag började mitt jobb hade vi en svensk dagklubb med två stora grupper. Från hösten har vi inte längre någon dagklubb över huvud taget. Det finns inga daglediga barn, de är alla på dagis, säger Siv Turunen.

– Vi har ändrat vår arbetsbild helt och hållet, nu besöker vi alla daghem i kommunen i stället.

På daghemmen, både de kommunala och de privata, har barnledarna Kati Kvarnström och Siv Turunen blivit ett koncept där de kommer med sin antika kappsäck där de har allt material de behöver.

– Vi har också en handdocka som heter Lill-Kalle, och vi tre har blivit ett begrepp. Det har varit jätteroligt. Jag tycker om kontakten med barnen och att fundera ut hur man på ett positivt och tryggt sätt kan föra fram bibelns berättelser och de kristna traditionerna för barn.

Tunnare kontakt

Ismo Turunen lämnar arbetslivet vid gott mod. Han har trivts med arbetet i den lilla församlingen.

– Det har varit prästarbete framför allt, och det har varit mångsidigt. En av de första saker jag fick ta itu med då jag blev kyrkoherde var att ordna med församlingens bro över ån. Det visade sig senare att där inte alls skulle finnas någon bro men det visste jag inte då. Men det visar hur omväxlande uppgifterna har varit, säger han.

Den församling han lämnar bakom sig är liten och dras som de flesta andra församlingar med sjunkande gudstjänstdeltagande. Också vardagskontakten med församlingsborna har ändrat karaktär.

– Nu sker den framför allt via förrättningar, och det betyder ett till tre dop per familj. Kontakten blir tunnare på det sättet, säger han.

Tidigare hade församlingen – som var odelad fram till år 2000 – ett tiotal sammankomster i byarna årligen.

– Det var läsförhör, sjömansmissionsträffar och diakoniföreningens träffar. Nu finns det nästan inget sådant längre, säger han.

Låt henne öva!

Sin efterträdare Mirja Harhanen har Turunen fullt förtroende för, och han tror att hon kommer att passa bra in i församlingen. Han hoppas att människorna kan ta emot henne lika öppenhjärtigt som de tog emot honom.

– Språket är naturligtvis ett handikapp. Men det hoppas jag att folk kan ha överseende med och låta henne försöka prata svenska, säger Turunen.

Kyrkoherde Ismo Turunen håller sin avskedspredikan i Sjundeå kyrka på söndag kl. 10. Kyrkoherde Teet Handschmidt från vänförsamlingen i estniska Türi medverkar, liksom finska församlingens nya kyrkoherde Mirja Harhanen. Efter gudstjänsten ordnas avskedsfest för Ismo och Siv Turunen i församlingshemmet.