Paddlar av lust till livet

Strong prestation. Anders Myntti och Kaj Haakana paddlar för att ingjuta hopp och mod hos andra som drabbats av cancer. Bild: Johanna Lindholm

Ibland är det först när man drabbas av en allvarlig sjukdom som man infriar sina innersta drömmar. Cancerpaddligen är ett sådant projekt.

Sent på tisdag kväll anlände Anders Myntti och Kaj Haakana Silversands campingområde på Hangö udds norra sida – med kajak. I dag har de vilodag, den andra under resans gång som fick sin början den 22 maj från Vederlax invid ryska gränsen och nu alltså nått Finlands sydspets.

– Den första vilodagen hade vi i Porkala, en dag med hård vind och hagelskurar, berättar Myntti.

– Porkala udden brukar bland båtfolk kallas för Finlands Kap Horn, säger Haakana.

Vid hård vind kan där gå grov sjö, precis som utanför Hangö då det blåser. Men i dag skall de sträcka på benen och eventuellt cykla in till "city"; för någon nöjesresa är detta inte, även om männen njuter av varje paddeltag.

Samlar medel

Havspaddlarna ingår i den fem man starka grupp av cancerpatienter, som gått in för att samla ihop pengar i kampen mot sjukdomen genom att göra det de gillar bäst – paddla i skärgården. Myntti och Haakana har som mål att få det Blåvita bandet, ett diplom delas ut av Finlands långfärdspaddlare åt personer som lyckas maratonpaddla runt hela finska kusten.

Målet för färden är alltså Torneå i norr. Genom sitt vågade projekt vill de ingjuta mod i andra som drabbas av sjukdomen, och samtidigt samla ihop pengar för att stödja behandlingen av cancerpatienter. Pengarna kommer dels att doneras till Vasa centralsjukhus för att skaffa en PET- röntgen, med hjälp av vilken cancer kan diagnostiseras i ett tidigt skede. Dels vill man stöda cancerdrabbade barn och deras familjer via Österbottens cancerförening.

Kräver hård fysik

En vanlig dag ser olika ut beroende på väderlek. Varje kväll kollar männen morgondagens väder, för att veta hur de skall planera sin färd.

– Vi står ju för all logistik själv, så redan morgonsysslorna tar ett par timmar: att ta ner tälten, koka gröt på spritköket, laga mellanmål som kan ätas i kajaken, städa efter oss... räknar Myntti upp. Varje natt tar man iland på något ställe där det inte råder landstigningsförbud. Rutternas längd beror på väderförhållandena och dagens ork.

– I början paddlade vi kanske 10 kilometer om dagen, nu har vi kommit upp till 30-35, säger Haakana.

En tuff prestation av männen, som inte bara har bördan av sina respektive cancerformer att dras med – de är inte heller purunga. Haakana är 68 och Myntti 64.

– Händerna sväller upp duktigt, men ansiktet tar nog mest stryk av solen och vinden, säger Myntti och visar sina fingrar som är som ballonger.

Någon risk för fetma finns det inte heller under en sådan här etapp.

– Förr gillade jag inte gröt något vidare, men nu smakar det så gott, säger Myntti.

Inte ens halvvägs

Färden går alltså från öster till norr. Bara herrarna rundat Hangö udd, kommer de att få sällskap på vägen av Mikko Luokkamäki, Reino Lähdemäki och Mikael Nylund. Den totala sträckan är 1 500 kilometer, och av den är inte ens halva ännu avverkad för Mynttis och Haakanas del. Färden har gått både genom inre och yttre skärgård.

– Jag vet inte, de är så många, säger Haakana som svar på vilket är hans finaste minne från resan.

– Det är nog kvällarna, när man tagit i land och sätter sig och blickar ut över skärgården. Det finns inget vackrare, säger Myntti.

Männens färd med havskajak kan följas på Facebook eller Instagram under rubriken Syöpämelonta-Cancerpaddlingen 2017.

Sloganen "Var med med en tia" utmanar följarna att donera tio euro som går till kampen mot cancer.

Anders Myntti drabbades av malignt lungcancer 2011. Tumören går inte att operera, men tack vare aktivt friskluftsliv har han hållits i form och kunnat njuta av livet.

Kaj Haakana diagnosticerades med prostatacancer 2013. I dag är han "nästan" friskförklarad.

Mer läsning