OS i Brasilien gav nyttiga erfarenheter

Nyligen avslutades sommar-OS, det 28:e i modern tid. Under åren har ett antal västnyländska idrottare representerat Finland och så även nu. Både Nanna Vainio och Linda Sandblom är åter hemma i Finland och kan med lite perspektiv på det hela inse vad de har gjort.

OS i Rio de Janeiro kommer gå till historien som ett av de mest ifrågasatta och uppseendeväckande sommarspelen. Att Brasilien är ett land med stora problem på hemmaplan är en illa dold hemlighet.

Dessutom är det också helt klart att det hade funnits många andra saker att lägga ner miljonbelopp på än nödvändiga OS-faciliteter. Någonting som har tagit skepnad genom olika demonstationer i Brasilien.

Säkerheten i Rio de Janeiro blev också föremål för diskussion, nyheter om rånade, hotade och i vissa fall kidnappade människor sipprade ut från landet som hade världens ögon på sig. Även om det fanns mycket som väckte negativ uppståndelse, som den ryska dopingskandalen, skapades även många positiva minnen. För två västnylänningar skedde det på en badmintonplan och på en höjdhoppsmatta.

Både Linda Sandblom och Nanna Vainio deltog i sina första olympiska spel. För Hangöbon Sandblom tog allting slut i höjdkvalet, medan Ekenäsbördiga Vainio förlorade sina två tuffa gruppspelsmatcher och blev utslagen.

– Jag visste att det skulle bli tuffa matcher och kanske var jag lite för hård mot mig själv då jag åkte ut. Det var ingen lyckad turnering, men känns ändå helt okej nu efteråt, säger Vainio som bland annat förlorade mot slutsegraren Carolina Marin.

"Ännu större än vad jag trodde"

HIK:s Linda Sandblom var också på plats i Rio. För henne var det säsongens andra mästerskap, då hon också hoppade höjd i EM. Båda gångerna slutade det ändå på samma sätt, Sandblom rev ut sig i kvalen på 1,92.

Även om det nu blev två mästerskap på en sommar, var det OS som lämnade störst avtryck.

– Under EM blev det nervöst och det är förståeligt med tanke på att det var min mästerskapsdebut. På OS var det inte på samma sätt och det var enklare att hoppa. Fast jag åkte ut redan i kvalet, kände jag ändå att det är i sådana här sammanhang jag vill vara, säger Sandblom.

Nästa steg är enligt henne att klara av höga höjder under mästerskapen och det dyker upp nya chanser nästa år. På vintern är det inomhus-EM i serbiska Belgrad och på sommaren avgörs VM i den engelska huvudstaden London.

– Det är stortävlingar som ger motivation att lägger ner ännu mera tid på vad jag gör. Ett världsmästerskap i London skulle vara en tuff upplevelse och visst är inomhus-EM ett mål, säger Sandblom.

Om det också nästa år skulle bli två mästerskap, innebär det i så fall att ett är på vintern och ett är på sommaren. Någonting som skulle innebära att Sandblom igen är tvungen att pricka in två formtoppar, men enligt henne är det enklare att göra det om det är ett större mellanrum.

– Det var inte det enklaste i år att hålla en bra nivå mellan EM och OS, någonting som märktes i mina resultat. Att först göra bra resultat inomhus under vintern för att sedan hålla hög nivå på sommaren orsakar inte lika mycket problem. Däremot är det klart att det kräver en bra vinter och försäsong, annars blir inomhustävlingarna lidande.

Hon sade redan att följande steg blir att hoppa högt under mästerskap, men vad lärde då OS henne?

– För det första var allting mycket större än vad jag trodde. Det är klart jag visste att det var en stor grej, men så här trodde jag inte det skulle vara. Och förstås gav det nyttiga erfarenheter.

Strikta regler

Precis som alla andra deltagare, bodde Sandblom och Vainio i OS-byn. Även om det var mycket tal om halvfärdiga byggen och liknande, säger Vainio att hon inte reagerade på det. Däremot väckte säkerhetsreglerna hennes uppmärksamhet.

– Jag blev nästan överraskad av hur strikta regler vi hade inom det finländska laget. Det var nästan som att vara på ett barnläger. Men samtidigt var jag nog aldrig orolig över min säkerhet och oftast rörde vi oss i grupp.

Vidare berättar hon att man nu som då såg en del av de stora idrottsprofilerna vandra runt i OS-byn.

– Det var många som cirklade runt dem, men jag har aldrig varit en sådan som har behov av att ta bilder. Dessutom måste det vara störande att hela tiden ha någon i släptåg.

OS är över för den här gången och som sig bör ordnas följande spel om fyra år. Då går de av stapeln i Tokyo. I det här skedet vet dock inte Nanna Vainio om hon siktar på att delta.

– Det är någonting jag får ta ställning till om två år, när kvalpoängen skall börja samlas in. På samma gång har jag ännu heller inte bestämt mig för hur fortsättningen på säsongen skall se ut.

Inte heller Linda Sandblom vill sätta upp några nya OS-målsättningar.

– Jag kan ännu inte säga, det är ännu länge dit.