Ordet populism har urvattnats

Bild: Ksf Media-ARKIV

Nästan all politisk retorik är kryddad med lite populism. Det kan behövas. Det är svaren och lösningarna som avgör.

Partier som mekaniskt lägger fram enkla lösningar på svåra problem kan med rätta kallas för populistiska. Populism är den beteckning som vi vant oss vid att använda för olika rörelser som vuxit till sig i Europa under de senaste årtiondena och som i regel spelar på nationalistiska strängar.

På samma gång har det gått inflation i ordet populism. Det har blivit rundare i kanterna.

Det är klart att partier som Sannfinländarna, Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti och norska Fremskrittspartiet inte helt oproblematiskt kan jämföras med till exempel Alternativ för Tyskland, italienska Femstjärnerörelsen och franska Front National.

När ytterligare Trump- och Brexitretoriken blandas ner i samma kittel får vi en brygd med en besk men samtidigt svårdefinierbar smak.

Samtidigt verkar rörelserna själva inte ha särskilt mycket emot att förknippas med varandra. Deras ledare brukar gratulera varandra i samband med valframgångar, de deltar i varandras evenemang och nyligen framträdde också Sverigedemokraterna tillsammans med Sannfinländarna på Finlandsarenan i Björneborg.

Det är intressant att ett parti som säger sig arbeta för svenskan och svensk kultur, alltså Sverigedemokraterna, helt oskyggt kan förbrödra sig med ett parti som vill sopa rent med allt vad svenska heter på finländsk mark. Det avslöjar hur endimensionella begrepp de här partierna kan laborera med.

Biskop Björn Vikström pekade på en viktig sak då han i en kolumn i fredagens HBL konstaterade att ordet populism har flera dimensioner och att alla inte behöver vara negativa i sig. Biskopen har rätt då han noterar att populism även kan handla om att använda ett språk som människor i gemen förstår och att en populistisk framställning tar fasta på problem som angår många och samtidigt erbjuder visioner om hur samhället borde utvecklas.

Nästan all politisk retorik är kryddad med populism, om man tillåter även ordets positivare innebörd. Ett enkelt språk kan behövas för att klargöra budskap och mål.

Ta frasen Jobb och utbildning åt alla! Den och liknande sloganer måste vara tillåtna, även om målen kan te sig orealistiska. Men om de inte uttalas, nås de heller aldrig.

Det är i svaren och lösningarna som den negativa populismen skiljs från den positiva. Det är de enkla svarens manifest som kännetecknar den populism som just nu ätit sig allt djupare in i den europeiska politiken.

Till budskapet hör ofta att beskylla felen på en eller flera grupper av människor. Man pekar ut syndabockar.

För att citera biskop Vikström: Populismen blir destruktiv när den också riktar udden mot grupper i marginalen.

De partier som vi numera slentrianmässigt betecknar som populistiska skulle gärna oftare få beskrivas med ord som bättre karakteriserar en stor del av deras väsen: Invandringsfientliga, minoritetsförnekande, islamofobiska, judefientliga. Om partierna eller rörelserna inte vill vidkännas dylika beskrivningar så får de gärna öppet ta avstånd från dem.

Balansgången och debatten försvåras av att verkligheten är komplex. Allt inom nämnda partier ska inte målas i dystra färger – och samtidigt gömmer sig mörkermän också i de så kallade etablerade partierna.

Den stora utmaningen är att ta steget vidare från löften och utfästelser till förklaringar hur målen ska kunna förverkligas. Det är här som en balanserad debatt, ambitiösa medier och okonstlade politiker behövs.

Niclas Erlin Reporter