Odlare bjuds in till vattenvård

Projekt Raseborgs å som syftar till att förbättra åns och havsområdets ekologiska status har startat. Vid rodret finns Minttu Peuraniemi som har jobbat som projektchef sedan september.

Raseborgs miljöbyrå har kört i gång sitt projekt för att förbättra Raseborgs å. Projektet fick en riktig rivstart i september då den nyutnämnda projektchefen Minttu Peuraniemi och projektets styrgrupp påbörjade sitt arbete.

Minttu Peuraniemis namn är inte obekant i vatten- och miljöfrågor. Hon har de senaste tolv åren jobbat för föreningen Västra Nylands vatten och miljö med avloppsfrågor på landsbygden. Så beröringspunkter mellan hennes förra och nuvarande jobb finns, konstaterar hon.

Hon är tjänstledig från jobbet på Västra Nylands vatten och miljö eftersom projektchefskapet är tidsbundet precis som projekt Raseborgs å också är.

– De medel som beviljats ska användas innan utgången av år 2020.

Det är inga småsummor det handlar om. Projektet är ett av regeringens spetsprojekt för vattenvård och har beviljats 300 000 euro. Endast 27 projekt godkändes och fick finansiering – allt som allt hade 108 ansökningar lämnats in.

Våtmarker, gips …

Minttu Peuraniemi välkomnar områdets markägare och jordbrukare att delta redan nu i det inledande planeringsskedet.

– För det är jordbrukarna och markägarna som är experter på sina ägor, säger hon.

De viktigaste åtgärderna man planerar för är anläggande av våtmarker, gipsbehandling av åkrar, tvåstegsdiken och översvämningsterrasser samt andra åtgärder som minskar på näringsbelastning från jordbruket både på åkrar och i vattenfåror.

Ingen kommer att tvingas till en åtgärd den inte är intresserad av. Åtgärderna ska förverkligas i samarbete med områdets markägare och odlare, poängterar Minttu Peuraniemi. Inte heller behöver man betala för åtgärderna själv – finansiering av åtgärderna inkluderas i projektet.

Styrgrupp med bred bas

Projektets styrgrupp som jobbar tillsammans med projektchefen har en bred och namnkunnig bas att stå på. Gruppen består av Torbjörn Nyberg, bonde och representant för Raseborgsåns dikningsbolag, Stefan Holmberg och Bengt Nyman från SLC i Raseborg, Johanna Wasström från stadens miljö- och byggnadsnämnd och Fredrik Bäcklund från föreningen Hembygdens vänner i Snappertuna. Samtliga har lokal anknytning.

Också Tina Kanerva från Forststyrelsen, Mårten Engberg från Västra Nylands landsbygdsförvaltning, Antti Mäntykoski och Johan Sundberg från NTM-centralen, Aapo Ahola från miljöbyrån samt som övervakare Jan Ekebom från Miljöministeriet ingår i styrgruppen.

Kväll för odlarna

För att åns och havsområdets tillstånd ska kunna förbättras bör åtgärderna planeras omsorgsfullt och det är där man är nu. En första träff med odlare längs Raseborgs å ordnas den 6 november på Tulnaborg i Snappertuna. Tidigare har två invånarkvällar ordnats; den första i april och den andra i juni.

Minttu Peuraniemi hoppas att odlarna längs ån ser projektet som en möjlighet och att man modigt tar kontakt eller kommer till träffen.

– Jag vill gärna fokusera på odlarna eftersom åtgärderna främst kommer att gälla dem.

Från statligt håll är man imponerad över projektet:

– Det är fint att kommunen har tagit en så stark roll i att vårda övergödda vattendrag på ett sätt som kombinerar vattenvård och havsvård. Samarbete mellan odlare och andra markägare skapar en stark grund för ett lyckat projekt och för att projektets resultat kan utnyttjas i vård av övergödda kustområden, säger bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen.

Vill ha mer skyddszoner

Jordbrukaren Torbjörn Nyberg, som alltså sitter i styrgruppen, har funderat en hel del på Raseborgs ås skick. Ån rinner igenom hans ägor.

– Ån är misskött, den borde ha dikats och träd har fallit ner i den. Det här gör att vattnet inte strömmar som det borde och det leder till översvämningar, säger Torbjörn Nyberg.

Tillströmningen från sidodikena är för stark, säger han.

– Dikena är i bra skick eftersom de är dikade och det gör att vattnet rinner snabbt till ån. Men den kan inte ta emot allt utan svämmar då över. Vattnet rinner ut på åkrarna och då frigörs näringsämnen.

Själv har han anlagt skyddszoner längs med ån – så mycket det går, eller så mycket man får ersättning för. Mellan 20 och 25 procent av ens ägor kan omvandlas till skyddszoner, berättar han.

– Jag har nått taket. Det finns en begränsning för hur mycket ersättning man får. Jag hoppas projektet kunde ge möjlighet till större skyddszoner.

Förutom att skyddszonerna fyller en viktig funktion är det ett plus att det ser trevligt ut där det finns skyddszoner, det är grönt och klippt, konstaterar han.

Minttu Peuraniemi lyfter fram tvåstegsdiken som en möjlig lösning:

– Tvåstegsdikningens syfte är att formulera diken så att de bättre klarar av varierande vattenflöden. Därmed jämnas vattenflödet ut i fårorna längre ner, vilket minskar risken för erosion och översvämning. Sådana här diken ska ju såklart upprätthållas på samma sätt som vanliga diken, så att de inte växer igen, säger hon.