Nyvaknad handlingskraft

Bild: Mikko Stig

Regeringen lyckades föra både ramförhandlingarna och landskapsprinciperna i hamn. Det blev ingen repris på höstens kris.

Åtminstone för stunden har Juha Sipiläs regering återställt sin handlingskraft.

Finansminister Alexander Stubb gynnas mest av regeringens nymornade beslutsamhet. Nu kunde han visa att han har stått upp för Samlingspartiets och regeringsprogrammets linje att verkställa sparbesluten fullt ut för att stoppa skuldsättningen.

Samlingspartiet fick också tydliga bomärken när det gäller valfriheten i vården. Det gäller bland annat principen om konkurrensneutralitet mellan alla vårdproducenter, privata, offentliga och aktörer inom tredje sektorn. Den förverkligas så att alla producenter ska fungera enligt en bolagsprincip.

Det kritiseras hårt av socialdemokraten Tuula Haatainen, som undrar om regeringen tänker skapa arton vårdområden eller arton attendo-områden.

Hybridmodellen med arton självstyrande landskap varav bara femton skulle ha ansvar för social- och hälsovården justeras så att alla landskap nu får ansvar för vården.

Samtidigt skapas samarbetsområden kring de fem landskap som har ett universitetssjukhus.

Ett nytt element är att räddningsväsendet ska skötas av de fem samarbetsområdena. Enligt ett tidigare beslut skulle räddningsväsendet has om hand av de tolv vårdområden som ska ha sjukhus med full jourverksamhet. Nu koncentreras dagens 22 räddningsområden ännu mer.

Förhoppningsvis kan man lita på tidigare löften att brandstationerna ska finnas kvar där de är.

Regeringen slog fast de omdiskuterade finansieringsprinciperna för landskapsreformen. I det här skedet blir det ingen landskapsskatt, vården finansieras av staten genom höjd inkomstskatt. Kommunalskatten ska sänkas i motsvarande mån för att regeringen inte ska bryta löftet att inte höja uttaxeringen i någon inkomstgrupp.

Men att flytta över en så här stor del av de offentliga utgifterna från det kommunala systemet där skattesatsen är lika för alla till den progressiva statsbeskattningen är ingen enkel operation. Och hur kan regeringen tvinga kommunerna, som har suverän beskattningsrätt, att sänka sina skatter?

Regeringspartierna var nöjda med ramförhandlingarna, men många ingrepp får hård kritik. Utvecklingsbiståndet minskar med 25 miljoner, och stannar på 0,39 procent av bnp. Det är långt från det gamla målet 0,7 procent.

Kommunerna mister 130 miljoner, regeringen säger att kommunerna inte har uppfyllt tidigare sparmål.

Medborgarna får känna av en hel del av ingreppen.

Bränsleskatten höjs med två cent för att ersätta den höjda sockerskatten som EU inte accepterade.

Mer än hälften av besparingarna, 195 miljoner euro, görs genom att minska de indexbundna förmånerna, bland annat barnbidragen. Från början avsåg regeringen att krympa indexhöjningarna, men då den låga inflationen gör att höjningarna blir obetydliga går regeringen in i själva förmånerna i stället.

Kommunerna kan också kompensera inkomstförlusten med höjda klientavgifter och högre fastighetsskatt.

Som motvikt till nedskärningarna kunde trafikminister Anne Berner, C, meddela om ett antal infrastrukturinvesteringar.

Den tvärgående rälstrafiken i huvudstadsregionen, den så kallade Spårjokern, får ett stöd som gör att projektet kan förverkligas.

Men i kommunerna längs kustbanan är man mindre glad över att regeringen också stöder planeringen av den nya järnvägsförbindelsen mellan Helsingfors och Åbo via Lojo.

Blir den investeringen av är det ännu ett hårt slag mot de allmänna kommunikationerna i Västnyland. Kustbanan kan förlora sin roll som livsnerv.

John-Erik Jansén Ledarskribent