Nya rutiner för journalisterna

Samspråk. Mauno Koivisto träffar massmedia 1988 med från vänster Sven Holmström, Olle Spring och Jan Lindroos. Längst till höger sitter specialrådgivaren Matti Manninen. Notera också presidentens namnförsedda volleybollstrumpor. Bild: VN-arkiv/Vidar Lindqvist

Det blev en annan modernare tid, men också en tid som präglades av kryptiska uttalanden. Ledarskribenterna sattes på nya prov när Mauno Koivisto tog över presidentskapet.

På VN:s redaktion finns ett högst bestående minne av president Koivisto. En tavla med ett foto av Vidar Lindqvist från 1988 visar Mauno Koivisto i samspråk med VN:s dåvarande chefredaktör Olle Spring, legendariska Ekenäsreportern Sven Holmström – för många kanske mera känd som signaturen Norman – samt Jan Lindroos som då arbetade för lokalradion med mikrofonen i högsta hugg. Senare skulle också han göra en lång insats vid VN-redaktionen.

– Det som var litet speciellt var Koivistos klädsel. Han hade spelat volleyboll och av någon anledning hade bilen med hans andra kläder åkt sin väg. Så han kom fritidsklädd, berättar Olle Spring.

Bilden togs i radiostudion i Ekenäs i samband med presidentvalskampanjen. Mest intressant på bilden är kanske ändå att längst till höger skymtar presidentens specialrådgivare Matti Manninen. Med en rullande bandspelare.

– Det var mycket typiskt. När Koivisto blev president ställdes massmedierna på nya prov. Han talade ofta kryptiskt och var inte lätt att tolka. Förhållandena till medierna var ibland spända, inte minst i samband med det klassiska lämlar-uttalandet i Åbo Underrättelser, säger Olle Spring.

Västnyländsk vän

Samtidigt har Spring varma minnen av Koivisto.

– Nog var han ju en stor president som spelade en avgörande roll för den moderna parlamentarismen i vårt land. Vad han innerst inne tyckte om den saken kan man ju spekulera i, säger Spring som själv träffade presidenten ett flertal gånger med chefredaktörernas förening.

– En gång var det bastubad i Sandhamn, det var hur trevligt som helst.

Koivisto, med sommarstället i Ingå, hade också ett uppenbart intresse för det västnyländska. Det att prenumerationen på Västra Nyland fortsatte efter tiden som president talade sitt tydliga språk.