Nu står Fanjunkars på egna ben

Nybygget, som är en kopia av Charlotta Lönnqvists gamla torp, tjänar i dag bland annat som konsertsal och möteslokal. Bild: Jenny Paajes

Historia Det har gått tio år sedan Fanjunkars torp – nybygget – stod klart. I dag fylls huset ofta av teater och sång, möten och föreläsningar. Stiftelsen Pro Fanjunkars jobb är avklarat.

Avsikten var att återuppföra en likadan byggnad på samma plats som det torp Aleksis Kivi bott i under åren 1864-1871 och som förstördes under Porkala parentesen. Stiftelsen Pro Fanjunkars grundades år 2002 och hade fyra år senare lyckats med sin mission, att återuppbygga Fanjunkars torp.

Lämpligt till tioårsdagen, som firades förra veckans onsdag den 12 oktober, ser styrelsen inget behov för stiftelsen längre. Torpet lever sitt eget liv och det är dags att låta arbetet med att enbart upprätthålla stället skötas i annan form.

Kommunen betalar än

Tanken är att stiftelsen, som består av kommunen, församlingarna, sparbanksstiftelsen, Hembygdens vänner samt Aleksis Kiven seura, skulle upplösas och i stället skulle Sjundeå intresseförening, som äger allaktivitetshallen, överta ägandet och skötseln av Fanjunkars.

– Orsaken till förslaget är den nya stiftelselagen som medfört en hel del nya krav och ekonomisk belastning. Dessutom grundades stiftelsen i första hand för återuppbyggandet av torpet, säger sekreterare Hilkka Toivonen som varit med i projektet från början och som i dag sköter om stället, samt tar emot och guidar gästerna där.

Hon poängterar att kommunen också i fortsättningen ska bidra med 4 500 euro om året för upprätthållandet av torpet, varför man också från kommunens sida är mån om att ha en styrelseplats i Sjundeå intresseförening.

Hittills har kommundirektör Juha-Pekka Isotupa varit den som representerat kommunen i styrelsen. Tanken är att han skulle fortsätta driva torpets intressen för kommunens del.

– Jag hoppas att vi kan lösa upplösandet på detta sätt. Jag vet att det också finns andra i Sjundeå intresseförening med ett innerligt intresse för Fanjunkars. Det känns betryggande.

Allt som förr

Stiftelsen Pro Fanjunkars ska behandla förslaget om en upplösning på nästa möte. Enligt Hilkka Toivonen kommer inte en upplösning av stiftelsen att påverka användarna av torpet.

– Allt kommer att skötas som förr. Jag tar emot bokningar och städar huset efter festerna fortfarande. Det enda jag hoppas att ska förändras är torpets synlighet. Jag borde bli bättre på marknadsföring, men jag har varit lite lat, säger hon.

Lat eller inte, Fanjunkars tycks det oaktat locka en hel del besökare. Varje månad kommer busslaster med turister som vill bli guidade i torpet. Förra veckan gästade skolbarn huset för att se och lära sig om livet förr. De fick bland annat karda ull och spinna egna trådar.

I stora salen hålls frekvent möten och föreläsningar. Höst-allsång, konserter under Lux Musicae och julgatans öppning hör till de återkommande evenemangen under hösten. Nästa vecka ska Aleksis Kivi skolans tredjeklassare visa en egenskriven teateruppsättning av Aleksis Kivis Sju bröder här och den 20 oktober gästar författaren och Sjundeåbon Maikki Harjanne Fanjunkars för att berätta om sitt skrivande.

– Visst kan man säga att folk hittar hit. Var och en som besökt Fanjunkars vet att atmosfären är speciell, det finns ett lugn som också Kivi kände av och behövde då han skev här. Jag tycker Sjundeåborna ska vara stolta över detta ställe, det är en viktig plats i Finlands historia.

Charlotta Lönnqvist hade ärvt torpet efter sina föräldrar Jonas och Maria Lönnqvist. Hennes far hade varit fanjunkare i den svenska armen, därav kom torpet som var registrerat under namnet Bruses, att kallas Fanjunkars.

Lönnqvist förtjänade sitt uppehälle genom att laga mat vid bröllop och begravningar i Sjundeå och andra socknar.

Aleksis Kivi bodde på soldattorpet under åren 1864-1871. Hans kändaste verk såsom Sju Bröder skrevs här. Charlotta tog hand om det praktiska, maten och klädvården så att Aleksis Kivi kunde koncentrera sig på sitt skapande. Fanjunkars blev hans fristad.

Charlotta Lönnqvist var 76 år gammal gick bort. Hon begravdes bredvid sina föräldrar på Sjundeå kyrkas begravningsplats.

Torpet hörde till de områden som under Porkalaparentesen var under sovjetiskt styre och när området gavs tillbaka fanns torpet inte längre kvar.

Mer läsning