Nu har Svenskfinlands #metoo antagit bokform

Att somna alkoholpåverkad bredvid någon du litar på eller rentav älskar tycks vara bland det riskfylldaste en kvinna kan göra. Bara att sova kan vara farligt. Eller att ha förtroende för någon, att gå på släktträff eller konfirmationsläger, till skolan eller på jobbets julfest. För att inte tala om att befinna sig i sitt eget hem.

Titel: Dammen brister. #metoo. Initiativtagare och redaktörer: Jenna Emtö, Ida Kronholm, Nina Nyman, Ylva Perera och Vilhelmina Öhman. Förlaget 2018, 300 sidor.

Vittnesmålen i boken Dammen brister är en påminnelse om vad #metoo egentligen handlade om. Den är både viktig och vältajmad. Det känns som om den konstruktiva stämning som rådde efter att #metoo-vågen svepte över världen och fick dammen att brista även i Svenskfinland har mattats av. Debatten har hunnit gröpa sig enkelspåriga fåror. Med medias benägna hjälp har vi kunnat invaggas i tron att vi har att göra med ett problem som primärt rör Svenska akademien, filmbranschen och andra exklusiva sfärer. Vi har fått agera åskådare till enskilda överexponerade dramer där vi hänvisats till en parkett som snabbt kluvits i ett karikerat dödläge mellan en förprogrammerad lynchmobb och ett reaktivt försvar av tystnadskultur. Då #metoo förvandlats till spottkopp av misogyna mansrörelser som vädrar morgonluft har det hänt att jag fått lust att krypa tillbaka ner i dammen.

Erkänsla. Initiativtagarna till Dammen brister fick Fredrika Runeberg-stipendiet i år. På bilden Jenna Emtö, Vilhelmina Öhman, Nina Nyman och Ylva Perera. Ida Kronholm saknas. Bild: Rabbe Sandelin

Men det finns inte och fanns aldrig någon trygg damm att plaska i. Det gör Dammen brister synnerligen klart. Boken är en dokumentation av processen kring det finlandssvenska uppropet mot sexuella trakasserier som samlade 6 111 underskrifter och 950 vittnesmål. Kärnan är ett urval av dessa berättelser. De ges en värdig och mångsidigt användbar inramning. Boken avrundas med information om hur en rättsprocess går till och hur man gör en brottsanmälan samt kontaktuppgifter till hjälpande instanser. Beskrivningen av arbetet med uppropet och boken ger inte endast vittnesmålen ett sammanhang utan fungerar också som ett inspirerande och bemyndigande exempel på politisk gräsrotsaktivism.

Bryter tystnaden

Bakom initiativet står en grupp frivilliga ur tidskriften Astras styrelse: Jenna Emtö, Ida Kronholm, Nina Nyman, Ylva Perera och Vilhelmina Öhman. Deras inbördes reflektioner delges genom den chatt de startade en vecka innan uppropet. Chatten belyser det politiska syftet: viljan att göra upp med den finlandssvenska tystnadskulturen och synliggöra det strukturella problem sexuella trakasserier och övergrepp utgör även här. Den visar också den breda solidaritetshandling som uppropet utgjorde. Här syns administratörsgruppens huvudbry kring allt från hur man manövrerar en Facebook-grupp med 20 000 medlemmar och offentliggör ett upprop, till hur man tar till sig och förvaltar vittnesbörd från hundratals flickor och kvinnor. Här skymtar den spontana omsorg som präglade Facebook-gruppen där känslan av ett gemensamt tryggt rum uppstod på nolltid – lika värdefullt som sårbart.

Från de tvåhundra vittnesmål som återges i boken har den här dimensionen av säkerhetsskäl tvättats bort. För den som var med lyser de ansikten dessa berättelser gavs och all engagerad och stöttande respons med sin frånvaro. Samtidigt framträder annat desto tydligare: mängden vittnesmål, de återkommande mönstren, avtryck på avtryck av en asymmetrisk könsmaktordning ristade i kvinnors kroppar. Vanliga kvinnors, flickors, pensionärers, döttrars, systrars kroppar.

Vanföreställning om sex

Om någon levde i villfarelsen att Svenskfinland var vaccinerat mot dylika problem ger Dammen brister skäl att tänka om. Som exempel begränsar sig styrkan och relevansen i detta upprop dock inte till Svenskfinland och boken borde därför nå längre än så. Till skillnad från de branschvisa uppropen demonstrerar Dammen brister hur trakasserier genomsyrar alla samhällets skikt och sfärer, hur de berör var och en av oss överallt.

"Jag hatade det men trodde att det är priset jag måste betala för att få ha en pojkvän", skriver en flicka om sitt första förhållande där hon var fjorton, pojkvännen arton och friheterna han tog sig hårresande. Att det är kostsamt att vara kvinna visar vittnesmål efter vittnesmål. Fortfarande verkar en föreställning om sex som mannens rättighet och kvinnans skyldighet frodas. Kunskap om att sex är något ömsesidigt, ett möte, ett SAMlag och att gränser ska respekteras borde tutas ut varenda dag i varenda skola.

Sexualiseringen av kvinnor i ord och i handling, i tid och otid, smått och stort är som redaktörerna uttrycker det ett strukturellt folkhälsoproblem. Dammen brister demonstrerar såväl vidden i som verkningarna av en destruktiv struktur i vilken vi alla är delaktiga och där vi alla följaktligen kan arbeta för en förändring. För det arbetet ger denna bok oumbärligt stoff.