Nu är skattelättnaderna i fokus

Arbetsmarknadsavtalet togs emot med applåder. Men det finns stötestenar som i värsta fall kan hota hela avtalet.

Arbetsmarknadsavtalet, eller samhällsfördraget, eller konkurrenskraftsavtalet, är ovanligt på många sätt.

Det mest ovanliga är att arbetsmarknaden nu har slutit ett avtal som ger de anställda sämre arbetsvillkor.

Kostnader som arbetsgivarna hittills har stått för överförs på löntagarna, nästa år blir det inga löneförhöjningar, och dessutom förlängs arbetstiden med tre dagar per år utan kompensation.

Avtalet ska sänka företagens kostnader och öka konkurrenskraften.

Regeringens mål var en sänkning med fem procent, avtalet torde ge omkring 3,5 procent. Det är tillräckligt för att regeringen med en suck av lättnad kan avstå från de så kallade tvångslagarna.

Men avtalet är ännu inte i hamn. Många FFC-förbund är kritiska, men i dagens läge verkar det ändå osannolikt att förbunden kör över ordförande Lauri Lyly och fäller avtalet när FFC:s styrelse behandlar det den 7 mars.

Däremot är det oklart hur transportfacket AKT ställer sig. Hittills har signalerna varit kritiska.

Samtidigt upprepar arbetsgivarnas EK att avtalet måste vara heltäckande och framför allt inbegripa transportsektorn. Det är ett nyckelkrav för industrin.

Om transporterna stoppas och exportvarorna blir kvar i hamnen äts de sänkta produktionskostnaderna hastigt upp av förseningsböter.

Det finns också andra detaljer som kan skava.

Förbundet Företagarna i Finland är besviket över att villkoren för att göra lokala överenskommelser bestäms av arbetsmarknadsparterna och inte genom lagstiftning. Möjligheterna att sluta lokala avtal begränsas till krissituationer då företagets existens står på spel. Den här skrivningen följer arbetstagarnas linje.

Det här elementet ingick i regeringens principdeklaration om lokala avtal som bidrog till att öppna vägen för avtalet.

En annan tvistefråga gäller premisserna för följande avtalsomgång som inleds hösten 2017. I höstas föreslog FFC att Finland skulle följa den svenska modellen och låta exportsektorn sätta tak för löneförhöjningarna.

Men den här principen ingår inte i konkurrenskraftsavtalet, där det bara sägs att avtalsomgången 2017 sker på förbundsnivå med målet att stärka konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

EK prioriterar förbundsförhandlingar, men utan en klar skrivning om att exportsektorn sätter kostnadstaket kan resultatet bli som förbundsomgången 2009. Då ledde höga löneförhöjningar till att kostnaderna i Finland skenade i väg samtidigt som ekonomin störtdök på grund av finanskrisen.

Regeringen var nöjd över att det blev ett avtal, men både statsminister Juha Sipilä, C, och finansminister Alexander Stubb, Saml, vill granska förhandlingsresultatet noggrannare innan man verkligen lättar på inkomstskatterna.

Då löntagarna tar över en större del av arbetslöshets- och pensionsavgifterna betyder det enligt Skattebetalarnas förbund att inkomstbeskattningen skärps med ungefär en procentenhet. Till det kommer effekterna av den förlängda arbetstiden och ingreppen i semesterersättningen.

Om regeringen håller inne med den utlovade miljarden i skattesänkningar kan avtalet leda till att den inhemska köpkraften försämras rejält. Det slår hårt mot den lilla ekonomiska tillväxt som väntas i år och nästa år.

Utan skattelättnader kan arbetsmarknadsparterna hävda att regeringen inte uppfyller sin del av samhällsfördraget. Då blir det svårt att implementera det på förbundsnivån, och då blir hela avtalet ett slag i luften.

John-Erik Jansén Ledarskribent

Mer läsning