November är farligast på vägen - då sker flest krockar med hjort och älg

Bild:

I november sker de flesta älg- och hjortkrockarna i Västnyland. Speciellt utsatt är stamväg 51 och riksväg 25.

Det farligaste vägavsnittet i Västnyland är stamväg 51 mellan Ingå och Karis. Åren 2013–2017 skedde här hela femton älgkrockar. Också vägavsnittet mellan avtaget till Båtvik och Pickala har varit olycksdrabbat, här skedde mellan tio och femton älgolyckor under samma år. Lika många olyckor inträffade också på riksväg 25 vid Dragsvik, och mellan avtaget till stamväg 52 och Lappvik.

– På avsnittet mellan Ingå och Karis händer verkligt många krockar med hjortar och älgar. Ett annat olycksdrabbat vägavsnitt är stamväg 51 från Sjundeågränsen till Täkter. Där, och i Horsbäck, händer många krockar, säger Henrik Holmberg, kontaktperson för Ingå-Snappertuna jaktvårdsförening.

Enligt Holmberg verkar speciellt olyckorna med rådjur öka.

– I och med att rådjursstammen växer och jakttrycket på den inte är så högt så märks det också i krockstatistiken, säger han.

Peter Wollsten påminner om att inte heller viltstängsel är ett säkert skydd mot hjortdjur.

– Det måste ju finnas öppningar i stängslen för att bilar ska kunna köra, och då använder hjortarna samma öppningar. Viltbron över stamväg 51 fungerar ganska bra men matar i stället ut hjortarna till början av Ring III, där det sker många olyckor.

Stort mörkertal

Enligt preliminär statistik för år 2018 från Trafikverket har det i år inträffat 37 älg- eller hjortkrockar i de västnyländska kommunerna (Hangö, Raseborg, Ingå, Lojo, Sjundeå och Kyrkslätt). Men enligt jaktvårdslagen är det bara en bråkdel av alla olyckor som inträffat. Kyrkslätts jaktvårdsförening har registrerat 208 olyckor i år, sexton av dem älgkrockar. De flesta olyckorna har skett med vitsvanshjortar, hela 123 stycken. 67 olyckor som involverade rådjur har också inträffat.

Polisen måste inte längre rycka ut till alla olyckor som involverar hjortdjur, bara älgolyckor kräver att polisen kommer till platsen. Olycksuppgifter matas numera in av jaktvårdsföreningarna i viltförvaltningens e-tjänst Oma riista, därifrån de går vidare till den officiella olycksstatistiken.

– I fjol använde vi ännu inte Oma riista men i år ska alla som åker ut till en olycksplats mata in uppgifterna i tjänsten, säger Peter Wollsten, verksamhetsledare vid Kyrkslätts jaktvårdsförening.

Inte heller siffrorna i Oma riista är ändå hela sanningen, eftersom mörkertalet är stort.

– Jaktlag hittar ganska ofta skadade eller döda djur som ingen har anmält. Så det är nog många olyckor som far förbi statistiken, säger Henrik Holmberg.

Sakta farten

En älgkrock är mycket ovanlig för den enskilda bilisten. Enligt Trafikskyddet sker det cirka fem älgolyckor per hundra miljoner körda kilometer. Men konsekvenserna kan vara fatala. I fjol dog tre personer i de cirka 1 800 älgkrockarna i Finland. 145 personer skadades.

Hur kan man minska risken för sig själv? Här är några råd utifrån försäkringsbolagens och Trafikskyddets statistik.

1. Hastigheten är central i olyckorna. Nästan alla älgolyckor som leder till personskada (97 procent 2017) sker på vägar med en hastighetsbegränsning på minst 80 km/h. Risken att dö i en älgkrock stiger kraftigt med en ökning av hastigheten. Genom att sänka hastigheten får man mer tid att väja för älgen.

Mycket få olyckor som leder till personskada sker ändå på motorvägar. Det beror på att motorvägarna nästan alltid är skyddade av viltstängsel.

2. Älgkrockarna sker oftast under vissa av dygnets timmar. Det beror på en kombination av älgarnas och bilisternas beteende. Krockarna är allra vanligast klockan 7–9 på morgonen och klockan 17–20 när både bilisterna och älgarna är i rörelse. Timmen efter solens nedgång är farligast.

Ser man bara på olyckorna som leder till personskada dominerar dygnets mörka timmar kraftigt. Över hälften av de här olyckorna sker i skymningen eller nattetid.

3. Älgkrockarna är ojämnt fördelade över landet. Det beror på att älgarna och bilisterna är ojämnt fördelade över landet. De älgtätaste områdena är utmärkta med trafikmärken. Att sänka hastigheten i dessa områden, särskilt under de timmar älgarna är flitigt i rörelse, minskar avsevärt risken för en farlig olycka.

4. När man väl är ute på vägen är det visserligen för sent att påverka jaktpolitiken. Jaktpolitiken som reglerar älgstammens storlek är ändå central för antalet olyckor. Hur stor älgstammen är korrelerar starkt med antalet olyckor. Älgstammen har försvagats under 2000-talet. Mellan åren 2011 och 2016 förstärktes stammen något igen och var efter den förra jaktsäsongen kring 90 000 individer. Under de senaste hundra åren har älgstammen varierat stort, från några tusen individer i början av 1900-talet till över 150 000 individer vid millennieskiftet.

När älgstammen var som störst vid millennieskiftet dog kring tio personer varje år i älgkrockar. När den under de senaste åren rört sig kring 100 000 har antalet förolyckade vissa år varit noll.

Mer läsning