Nej, det är vårt ansvar

– Men det är ju kommunens ansvar! utbrister person X upprört.

Vilket då, undrar du kanske? Ja, till exempel gatubelysning på glesbygden för att barnen ska se att ta sig till skolskjutsen (som för övrigt ska komma ända till dörren, för det är ju ändå service vi har rätt till), algfria badstränder (med övervakning, för kommunen måste ju värna om invånarnas liv och välmående) och nu senast: alla personer över 75.

Det var i samband med en diskussion om att Hangö uppmanar folk att bry sig om sina ålderstigna grannar i hettan och se till att de får i sig vätska och kanske kan svalka sig på något sätt som jag hörde åsikten att det är kommunens ansvar att se till att alla över 75 orkar och mår bra i värmen. Underförstått: vi kommuninvånare ska inte belastas med kommunens uppgifter.

Men bara för att vi har det kommunala system vi har i dag kan vi väl inte avsäga oss medmänsklighet? Eller ansvar för den delen. Även om vi har en kommunal organisation som ansvarar för renhållningen på allmänna platser fråntar det väl inte oss vårt ansvar att inte skräpa ner och kanske till och med lyfta in något skräp här och där i en soptunna? Så varför skulle vi inte kunna titta till våra grannar?

När Ingås tidigare kommundirektör Jarl Boström gick i pension sade han i sin avskedsintervju att folk har börjat kräva mer och mer av kommunen. Att man bara förväntar sig att saker och ting ska ske – "för att jag vill det". Det tänkesättet missar den mest värdefulla poängen med hela kommunsystemet. Kommunens uppgift är att sköta våra viktiga gemensamma angelägenheter så att alla har det bra – inte att bocka av krav på kräsna kommuninvånares önskelistor. Och dessutom: "kommunen" är ju ingen utomstående enhet. Kommunen är vi, alla invånare.

Jag tycker att Hangös initiativ var fräscht och värmande (fast svalkande kanske skulle vara ett lämpligare ord här i hettan). Så knacka du modigt på hos tant Gretel och farbror Birger och kolla att de dricker vatten och kanske kan kyla sig på något sätt. Fastän du inte bor i Hangö.