Nästan som då …

I slutet av oktober hade Kauppalehtis Optio (17/2018) en intervju med den belgiske Mellanösternexperten Koert Debeuf. Temat var hans färska bok Tribalization, där han varnar för att världen är på väg mot ett nytt storkrig.

Koert Debeuf menar att mycket av det som nu händer omkring oss påminner om utvecklingen före andra världskriget.

Under 1930-talet försvagades de internationella institutionerna. USA införde höga tullar, många länder drog sig ur Nationernas förbund, och på olika håll i världen stärktes den nationalistiska ytterhögern.

Tillbaka till nuet: USA reser tullmurar och lämnar många internationella organisationer, som Unesco, FN:s råd för mänskliga rättigheter och klimatavtalet från Paris. Storbritannien lämnar EU för att kunna begränsa invandringen.

När globaliseringen har mattats av har civilisationer förfallit. Under romarrikets storhetstid flödade fruktbara impulser och idéer över gränserna. Men samhällsbildningarna som växte fram under den tidiga medeltiden var små och provinsiella jämfört med det romerska världsväldet.

När osäkerheten ökar växer tribalismen, stambildningen, säger Debeuf. Traumat efter första världskriget rubbade framtidstron, det blev utrymme för auktoritära ledare runtom i Europa. Nya fiendebilder skapades och polariseringen mellan "oss" och "dem" ökade.

Terrordåden i USA den 11 september 2001 är ett liknande trauma. De sågs i realtid av miljarder människor, och de, och liknande illdåd, skakade vår grundläggande trygghet. I sviterna efter elfte september förs blodiga krig i Mellanöstern, och hundratusentals människor flyr till Europa.

Men våra samhällen är starkare än de världskrigshärjade europeiska länderna, skriver Helsingin Sanomats framtidsreporter Heikki Aittokoski (13.11). Europas stora problem gäller nuet och den närmaste framtiden. Om vår tid påminner om någon annan epok så är det 2020-talet, menar han.

Vilket eftermäle får det decenniet månntro?

John-Erik Jansén Ledarskribent