Narcissister i Vita huset

Narcissistiska personlighetsdrag är klart oftare förekommande hos amerikanska presidenter än hos det amerikanska folket i allmänhet.

Den pågående amerikanska presidentvalskampanjen kretsar inte kring politiska sakfrågor, utan kring Donald Trumps personlighet. Färdiga diagnoser erbjuds flitigt av olika experter. Professorer i psykologi i flera ledande amerikanska universitet har medgett att de har använt videosnuttar av Trump som undervisningsmaterial under föreläsningar för att visa hur en äkta narcissist ser ut. För dem är han ett levande exempel på den narcissist som läroböckerna alltid beskriver. Tack vare Youtube kan man numera också visa hur en ser ut.

Vita huset har i regel ockuperats av mer eller mindre narcissistiska presidenter. Enligt en omfattande amerikansk studie, som har publicerats i en ledande vetenskaplig tidskrift inom psykologin, har Lyndon B. Johnson varit den hittills värsta narcissisten bland amerikanska presidenter. Johnson var president 1963–1969 och blev känd för en rad framgångsrika samhälleliga program, som i den amerikanska kontexten räknades som socialdemokratiska. Bland de värsta narcissisterna genom tiderna finns bland annat Teddy Roosevelt, Franklin D. Roosevelt, John F. Kennedy, Richard Nixon, Bill Clinton, Woodrow Wilson och även George W. Bush. Bland de minst narcissistiska finns till exempel Millard Fillmore, Abraham Lincoln, Thomas Jefferson och Gerald Ford.

Amerikanska presidenter rangordnas också av olika experter på basis av prestationerna under mandatperioden. Det intressanta är att många av de mest narcissistiska också räknas bland de bästa presidenterna, som båda Roosevelts, Kennedy och Clinton. Också George Washington, som är den mest framstående presidenten av alla, var en tydlig narcissist även om han inte var bland de värsta.

Narcissistiska personlighetsdrag är klart oftare förekommande hos amerikanska presidenter än hos det amerikanska folket i allmänhet. Det verkar alltså som om åtminstone en viss grad av narcissism hjälper med att bli president i USA. Om man blir en bra president eller inte beror enligt forskarna på vilken typ av narcissist man råkar vara. Den problematiska sorten lider av en form av storhetsvansinne, vilket åtminstone Johnson och Nixon var speciellt ökända för. Den andra typen, den sårbara narcissisten, är inte lika utåtriktad, men är annars ett lika besvärligt fall. De presidenter som är närmare den sårbara än den storhetsvansinniga typen har brukat klara sig bättre.

Mycket tyder på att Donald Trumps personlighet, oberoende av vilken den rätta diagnosen är, är så pass opassande för en aspirerande amerikansk president att den utgör ett oöverkomligt hinder mellan honom och Vita huset. Det behövs en ordentlig skandal för att Clinton ska förlora i november. Och enligt en seglivad konspirationsteori är Trump egentligen i maskopi med Clinton för att se till att den sistnämnda vinner valet. Teorin blir för mig lite mer trovärdig varje gång Trump öppnar munnen.

LAURI RAPELI

är docent i statskunskap.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi