När tidningen ökade tempot

På 1950- och 1960-talet stärktes den mediala bevakningen i Västnyland. VN växte som nav i samhället.

När VN:s nyutnämnda bygderedaktör Henrik Cederlöf under slutet av 1940-talet dök upp med block och penna på fullmäktigemötena i kommunerna väckte det både frågor och oro.

Vad hade den unga reportern här att göra, oanmäld och inte ens invånare i kommunen?

Dylikt var man inte van vid. Dittills hade VN fått kommunala nyheter genom någon av de ledande politikerna eller tjänstemännen, men nu började tidningen mer och mer driva en aktiv kommunal journalistik vilket bland annat förutsatte närvaro på möten och allehanda tillställningar.

VN ville axla en allt större roll i samhället och ribban sattes högt. Tidningen skulle föra regionen samman, fungera som en opinionsbildare och rikta ljuset mot allt som hände, smått och stort.

Inget var för litet för att lyftas fram, inget för stort för att tidningen inte skulle våga bita i det.

Som drivkraft fungerade tidningens chefredaktör sedan år 1945, Frank Jernström, en av de stora banbrytarna inom journalistiken i vårt land.

Österholms arv

Human interest – människan i fokus – lyftes upp som ledstjärna. "Vi skulle skriva för människor om människor" förklarade Jernström i sin memoarbok Sju liv, som utgavs 1994.

– Visst var han en gigant inom den finlandssvenska och finländska pressen, säger Olle Spring, VN:s chefredaktör åren 1979–2005 och innan det mångårig kollega med Jernström.

Spring som trädde i tidningens tjänst i december 1961 berättar att Jernström ville förvalta och utveckla det andliga kapital som skolrådet och riksdagsmannen John Österholm hade byggt upp kring tidningen som dess mångåriga medarbetare och politiska redaktör. Genom Österholms insatser stod VN ofta i rampljuset och det ville Jernström bygga vidare på.

En lärorik tid

Bengt Bergman inledde sin yrkesbana på VN 1957 och stannade kvar på tidningen i 20 års tid, med ett kort avbrott då han jobbade på Åbo Underrättelser. Också han minns Jernström väl.

– Av honom fick man lära sig vad som är viktigt inom journalistiken, säger Bergman som likt Spring och ett stort antal andra journalister och publicister har gått i Jernströms hårda lära.

Bergman vittnar om en krävande men god mentor och han beskriver sina år på VN som givande och lärorika.

VN gav en viktig impuls till journalistutbildningen på svenska i Finland, men redan innan den kom i gång betecknades tidningen som Svenskfinlands journalistskola. Ur den har trätt bland andra Ulla-Stina Westman (född Berg), sedermera långvarig lärare i journalistik, och Ralf Friberg som byggde upp en mångsidig karriär inom media, politik och diplomati.

Integriteten viktig

Jernström hade ett väldigt eldigt temperament. Uppläxningar var inget ovanligt inom redaktionen. Men långsint var mannen av den gamla stammen inte.

– Man hade respekt för honom, med positiva förtecken, säger Spring och berättar att Jernström höll hårt på redaktionens integritet gentemot både ägare och andra starka krafter i samhället.

Det var en förutsättning för ett lyckat jobb.

– Lokala pampar av olika viktighetsgrad var lite rädda för honom, konstaterar Bengt Bergman.

Stark institution

VN växte på alla plan. 1945 hade utgivningen utökats till sex dagar i veckan och under slutet av 1940-talet då tidningen Nyland lades ner utvidgade VN sitt spridningsområde österut så att det omfattade även Helsinge, dagens Vanda.

Tidningen arbetade aktivt för att göra begreppet Västnyland känt.

– Tidningen var en så otroligt stark institution i bygden på den tiden, säger Spring och får medhåll av Bergman:

– Visst var Västra Nyland ett suveränt skepp.

Spring konstaterar att den tryckta dagstidningen var det dominerande nyhetsorganet överlag. Det bidrog naturligt till VN:s position.

– Tidningen har varit stor på olika sätt under olika perioder. Rollen har förändrats i takt med förändringarna i samhället.

Bergman är kritisk till de nedskärningar som VN upplevt under de senaste åren. Han säger att dagens ägare inte insett vilken stor betydelse tidningen har lokalt.

Levde för sin tidning

På redaktionen var takten hård även för ett halvt sekel sedan och då var dessutom arbetstid ett väldigt flytande begrepp.

– Journalistiken innebar ett ganska bohemiskt liv ännu på den tiden. Man levde för jobbet både natt och dag. Nog var vi kolossalt engagerade i vår tidning.

– Så gott som alla kvällar i veckan var man ute för att bevaka något möte, säger Olle Spring och berättar att det fullständiga engagemanget inte alltid föll i god jord hemma där både barn och fru också pockade på uppmärksamhet.

Centralredaktionen och tryckeriet verkade i byggnader i hörnet av Stationsvägen och Skillnadsgatan i Ekenäs. Komplexet vid Genvägen där VN finns i dag stod färdigt 1985.

Pressråd, direktör

Spring gick i pension 2005 efter 43 år i VN:s tjänst, de sista 26 åren som chefredaktör. 2006 förlänades han titeln pressråd.

Bengt Bergman jobbade åren 1977–1981 som partisekreterare för Svenska folkpartiet och åren 1981–1996 som direktör för Rundradions svenska enhet.

Frank Jernström gick ur tiden 2007 och Henrik Cederlöf som nämndes i början av texten avled 2015. John Österholm dog 1960.

Källor: Frank Jernström: Sju liv (1994), Ralf Friberg: Under mörka moln (2006), Bengt Bergman: Endast i drömmen är vi fria (2012), Olle Spring: När ordet vägde tungt – berättelser från blytiden (2013).