När det lilla blir stort

I Heikki Kukkonens konst är det lilla och det stora lika närvarande: grässtråna på gården och den vida världen är jämbördigt intressanta.

Utställning: Taidetta vuosien varrelta – Konst från ett antal år. Konstnär: Heikki Kukkonen. Plats: Hangö stadshusgalleri. Tid: 26.4–7.5.

Heikki Kukkonen är konstgrafikern som för tio år sedan slog sig ner i Hangö efter 20 år i spanska Malaga. Både i hans person och konst kan man förnimma intryck från både när och fjärran, kombinationen av förankring i närsamhället och friheten att när som helst lätta ankar.

Det vi ser omkring oss

Kukkonen inspireras av vardagliga ting, det vi ser – eller inte ser – omkring oss. Det magiska i randiga tygstycken som fladdrar för vinden, fjolårsgräs som fångar vår längtan på vårvintern och de höga furorna på bakgården när solen skänker dem stänk av guld och rött.

Vad helst i omgivningen kan växa och förändras, de många nyanserna i synbart färglösa landskap kan upptäckas och tas fram, modiga former kontrastera mot det enkla. Det handlar om att se det stora i det lilla.

Motiven är med andra ord högst konkreta, men bilderna – vare sig de är etsningar, pastell-akvatinter, aluminium, oljefärger och bladguld eller litografier – står alltid ovanför återgivandet.

Bekanta tallar och Magritte-inspiration

Själv tilltalas jag av hans lysande tallar som man mycket väl kan se som ståtliga representanter för vår ås – så självklar för oss, men unik med ett annat perspektiv.

En målning som klart avviker från flertalet, men som talar till mig är Juhlan jälkeen II (Efter festen) med en enkel ryggtavla av en man som betraktar en tavla på väggen – en Magritte i Paris, visar det sig, där Kukkonen till sin förtjusning hittade likheter i färgnyanserna på sitt eget rockuppslag och Magrittes motiv. Det riste till i hans själ (!) och bilden han efteråt började måla försågs med en granngul bakgrund. Inspirationen bottnar i att Magritte faktiskt har flera målningar där motivet är människor som ser på tavlor.

Gouacherna med fjolårsgräs, flera av verken med inslag av randiga tyger samt ett arbete med namnet Monumentti, som fångar klassiska konststämningar, från Italien hör också till mina favoriter.

På en mörkare vägg i stadshusgalleriet har Kukkonen samlat fjorton mindre tavlor till en mycket tilltalande helhet. Över huvud taget är upphängningen just så väl genomförd som man kan önska av en professionell konstnär.

Monumentalt och smått

Också i sin verksamhet växlar Kukkonen mellan stort och smått, från väggreliefer till små etsningar.

Monumentala offentliga verk har Kukkonen utfört i London och Luxemburg samt i vårt land en väggrelief i Ilomants simhall. Han är också den som planerat och utfört minnesmärket över Koverhar stålverk.

Kukkonen är född 1954 och utexaminerades som konstgrafiker från Finlands Bildkonstakademi år 1981. Han är även medlem i förbundet Finlands konstgrafiker, men ser sig inte för god för att verka i lokala konstföreningar som i Hangö, Helsingfors och Joensuu eller Malagas förening för nutidskonst.

Kukkonen framstår som en frikostig konstnär med förmåga att lyfta det triviala och ge det vardagliga lyster och innehåll.

Marit Lundström