Musor på galleri

Kvinnobild. Eija Tukiainen inspireras av konsthistorien, och inte minst av kända konstnärers kvinnor.Bild: Marit Lundström

Vad gör en bildkonstlärare efter pensionering? Målar förstås. Och motiven? De inspireras naturligtvis av konsthistorien!

Utställning: Musor och övriga kvinnor. Akrylmålningar av Eija Tukiainen. Plats Lilla galleriet, Ekenäs. Tid: 10.6–3.7.

Tammerforsbon Eija Tukiainen pensionerades efter att i åratal ha fyllt dagarna med konstundervisning i flera olika högstadier och gymnasier. Nu kan hon ägna sig åt sitt intresse för konst på ett annat sätt.

Hon inspireras av antikens skulpturer som Venus torsa och Pallas Athene och ägnar sig åt tolkningar av renässansens porträtt, men har också målat porträtt av musor och andra kvinnor som varit viktiga i olika kända konstnärers liv. Dessa har hon studerat i fotografier, och tolkat i sina målningar som utgör stommen i hennes utställning i Lilla Galleriet.

Ofta reagerar man (åtminstone jag) en liten aning negativt på ordet porträtt. Tankarna går till gråa gubbar på rad i en offentlig byggnad, maktens män som är relativt uttryckslösa även om det ibland kan glimta till av något levande i blicken eller i händernas språk.

Ändå är ansikten något av det mest uttrycksfulla och talande som finns, vilket också Helen Korpak reflekterar kring i HBL (10.6) med anledning av utställningen Jag: Självporträtt genom tiderna i Helsingfors Konsthall. Ansikten är på många sätt aktuella, inte bara på grund av alla selfies som yr omkring. En association från vår region är Eeva Kaisa Ailus och Katja Öhrnbergs stora ansiktscollage i den aktuella sommarutställningen i Fiskars.

Ansikten är talande

I Lilla Galleriet i Ekenäs får vi bekanta oss med Virginia Woolfs syster Vanessa Bell, Marc Chagalls hustru Bella, två av Pablo Picassos viktiga kvinnor Olga Picasso och Dora Maar, Majakovskis musa Lili Brik och även Rembrandts Saskia och Modiglianis Jeanette Hébuterne.

Sex av dessa ansikten har grupperats till en tilltalande helhet, av vilka jag personligen fäster mig speciellt vid Bella Chagalls uttrycksfulla blick. Målningen av Saskia Rembrandt är rembrandtsk också till målningsstilen, och mycket skickligt gjord.

Renässansens huvud, som till stilen avviker från de övriga, hör också till de målningar jag uppskattar mest som konstverk. Detsamma gäller Lillian Gish, en amerikansk filmstjärna, som blickar ut från en chockrosa ram.

I fönstret visas några ansikten med inslag av fastlimmade spetsar och riktiga örhängen, vilket gör att de går mot det dekorativa hållet, men där visas också en ansiktsstudie med mycket djup.

Alla verk är inte lika genomarbetade men idén är rolig och helheten är intressant att ta del av.

Marit Lundström