Musikteatern finns på många nivåer

Artister. Sarah Nedergård och Tanja Kauppinen-Savijoki ser gemenskapen i Raseborg som speciell. Bild: Elsa Kemppainen

Födelsedagar firas med allsång och höga publiksiffror med tårtkalas. Det kanske inte händer i den vanliga teatervärlden, men nog i Raseborg. Huvudrollsinnehavarna i The Sound of Music reflekterar över livet på sommarscenen.

Åtta föreställningar kvar och så spricker bubblan, vardagen strömmar in. Sommaren i Raseborg har kretsat intensivt kring teatern. Gänget kring The Sound of Music har blivit en familj som lever i symbios under de hektiska månaderna av föreställningar. Sarah Nedergård, också känd som Maria, letar efter ord för att beskriva processen. Roligt, ja, intensivt, visst. Men till slut hittar hon det:

– Magiskt är det enda rätta ordet för att beskriva sommaren som gått.

Musikalartisten dricker kaffe på Motel Marine i Ekenäs tillsammans med kollegan Tanja Kauppinen-Savijoki som spelar Moder Abbedissan. Stället har blivit som ett andra hem för Sarah Nedergård som annars bor i Åbo men övernattar här när det är musikaldags.

Aktuella teman

Vid det här laget är det tillåtet att kalla årets uppsättning på scenen i Raseborg en succé. De varma kvällarna har fyllt läktarna till den mån att de som inte fått plats på de utplacerade extrabänkarna fått sitta på omgivande bergknallar.

Ändå tycks det inte räcka. Alla tiders publikrekord slogs nämligen 1993 – med Sound of Music också den gången. Årets uppsättning har med andra ord ett par stora skor att fylla.

– Så mycket fokus på 1993, säger Sarah Nedergård med en suck.

Hon ser årets uppsättning som en ny era som står för sig. Sudda ut förväntningarna som härstammar från det gamla, säger hon, vi behöver inga publikrekord för att lyckas. Här ser Sarah Nedergård också att själva storyn är högaktuell just denna sommar när det är full tumult i världen med främlingsfientlighet och rasism.

– Den handlar om att välja sida, sätta ner foten och visa var man står, kämpa för det man bryr sig om, säger Nedergård och hänvisar till kapten von Trapp som hade kunnat följa Hitler, men valde att gå sin egen väg i stället.

Samtidigt kan den som vill välja att inte tränga djupare än ytan. Visserligen kan du se Sound of music som idel kärlek, barn och sjungande människor, säger Sarah Nedergård – men budskapet finns under den glansbildsartade ytan. Valet är ditt.

– Den trötte kan välja att bara luta sig tillbaka och låta sig underhållas. Nivåerna är det bästa med musikteater, säger Tanja Kauppinen-Savijoki.

En pjäs av sin tid

Bägge skådespelarna ser också Maria som en aktuell karaktär. Hon går sin egen väg och säger ifrån, vägrar låta sig styras av andra. Sarah Nedergård tror att Maria, som funnits på riktigt, skulle känna sig hedrad av att porträtteras på ett så äkta sätt.

– Hon var en rebell som inte gick den lätta vägen, en 30-talsfeminist.

Samtidigt finns många gamla könsrollen kvar i manuset, på 30-talet var det ofta stereotypa kvinnoroller som nunnan och madonnan som gällde. Sarah Nedergård har försökt modernisera åtminstone en del av dem genom att finstilt anpassa replikerna. I hennes tappning är alla barn rädda och gömmer sig under sängen för åskan, inte bara flickorna. Detta för att inte foga sig till föråldrade könsroller och skapa onödiga förväntningar på vad pojke respektive flicka ska stå för.

Hon anser att musikalbranschen ska andas jämställdhet även om den är traditionell, och vill tro att var och en bemöts som människa och inte som en representant av sitt kön.

– Det är svårare för kvinnor att ta sig fram, säger hon och skyller på dammiga strukturer.

Tanja Kauppinen-Savijoki som har 30 år i yrkeslivet, bland annat på operascenen, bakom sig har märkt att de kvinnliga regissörerna blivit fler. Hon räknar upp: Hilkka-Liisa Ivanainen, Maria Sid, Johanna Freundlich ...

Och Sarah Nedergård har märkt att jurygrupperna som förr kunde bestå bara av män har fler kvinnor nu för tiden.

En mjukare värld

Både Tanja Kauppinen-Savijoki och Sarah Nedergård är proffs. De flesta i sommarteatern är amatörer i den bemärkelsen att de jobbar med annat och sysslar med teater på fritiden. Den här indelningen tycker skådespelarna är konstgjord och rent ut sagt onödig.

De beskriver samhörigheten på Raseborgsscenen som unik, en familjekänsla där ingen är värd mer än den andra. Kauppinen har under sommaren upplevt något hon saknat under de många åren på operascenen där var och en sköter sig själv: glädjen att spela tillsammans i en helhet där alla stöder varandra.

De så kallade amatörskådespelarna beskriver hon som garvade teaterrävar. De har fått henne att på nytt uppleva den stärkande känslan när alla jobbar för en sak.

– Det är skönt att få uppleva den här känslan igen efter många år.

Sarah Nedergård å sin sida är lycklig över talkoandan som råder i teatergänget. En grupp värnar om en större helhet tillsammans utan att sträva efter personlig vinning. Här firas alla med allsång när de fyller år. Hela gänget får smörgåsar på pausen, och när milstolpen 10 000 bokningar nåddes blev det tårtkalas. Sådant händer inte ofta i den riktiga världen, men så är sommaren i Raseborg kanske också en lite trevligare variant.

– Gemenskapen är värdefull i den här annars så själviska världen.

Profil

Tanja Kauppinen-Savijoki

Hemort: Helsingfors.

Yrke: Sångerska, Sångpedagog.

Ålder: 55.

Vad betyder min roll som Abbedissan för mig: Abbedissan är en god, moderlig och klok kvinna. Att få gestalta henne har varit underbart. Gå över bergen är en av de vackraste melodierna som skrivits.

Bästa minnet från sommaren som gått: Att få stå på scen tillsammans med min dotter Selina, som spelar Liesl, och hela ensemblen. Att få träffa så många härliga människor.

Sarah Nedergård

Hemort: Vasa.

Yrke: Musikalartist och snart färdig talterapeut.

Ålder: 26.

Vad betyder min roll som Maria för mig: Bubbliga och sprattliga Maria är en underbar roll att få spela, speciellt när man får följa hennes utveckling. Hon finner sitt kall och sin dröm.

Bästa minnet från sommaren som gått: Kommer alltid bära med mig hur det känns precis innan jag ska springa ut på scen, när över 1 000 människor sitter på andra sidan och väntar på Marias entré.

Mer läsning