Musik som fick kyrkan att kännas liten

Trångt. Under söndagens konsert var det ont om plats för de uppträdande i Ekenäs kyrka.Bild: Anna-Maija Ahokas

Undrar om Ekenäs kyrka någonsin haft en så stor orkester på plats som i söndagens konsert. Hela 85 unga musiker fyllde främre delen av kyrkan och lät sina instrument ljuda i en underbart varm samklang som dirigent Hannu Lintu frammanade.

Konsert: Sibelius-Akademins symfoniorkester. Dirigent: Hannu Lintu. Solist: Annariina Jokela, altviolin. Plats: Ekenäs kyrka. Tidpunkt: 25.3 kl. 18.

De unga orkesterspelarna är alla musikstuderande som bildar Sibelius-Akademins symfoniorkester. Orkestern firade sitt 100-årsjubileum 2016 och gör konsertturnéer runtom i Europa, Ryssland och i Asien. I orkestern spelar såväl finländska som utländska duktiga unga musiker.

Kvällen inleddes med Ludwig van Beethovens ouvertyr Die Weihe des Hauses, op 124, ett stycke som komponerades till öppningen av en teater i Josefstad i Wien hösten 1822. Inledningen var majestätisk med pukor och trumpeter och genast slogs jag av den varma och mustiga orkesterklangen. Dock borde kanske träblåsarna ha fått vara några fler för att höras tillräckligt.

En härligt stor stråkbesättning med närmare femtio violinister, tio cellister och fem kontrabasar gjorde att bland annat oboen i Beethovens ouvertyr knappt hördes alls. Men en underbart fräsch och energisk orkesterklang ljöd genom hela konserten, som bjöd på en intressant och omväxlande helhet.

Unikt instrument

Unga Annariina Jokela spelade hängivet som solist i den brittiske kompositörens William Waltons Konsert för altviolin och orkester. Jokela började vid Sibelius-Akademin år 2013 och studerar för tillfället vid musikhögskolan i München. Hon trakterade en Mantegazza-altviolin från 1684. Instrumentet, som ägs av Sibelius-Akademin och lånas ut till en framstående studerande, hade en varm och fyllig klang. Altviolinkonserten hör till Waltons mest kända verk, även om han också har skrivit en hel del filmmusik. Waltons tonspråk är modernistiskt och stundom kunde man i konserten uppleva jazzinfluenser, och jag fann likheter med Georg Gershwins Rhapsody in Blue. Det sägs också att Walton inspirerats av Sergej Prokofjevs musik.

Den andra satsen var fartfylld och lekfull med slavisk pregnans, medan den tredje satsen stundom fick mig att tänka Astor Piazzola. Solisten spelade njutbart uttrycksfullt i fint samarbete med orkestern och dirigent, även om jag ibland kunde tycka att hon överröstades en aning av den stora orkestern.

En storslagen konsert

Söndagskvällens avslutande verk var Jean Sibelius Symfoni nr 6 i d-moll, op 104. Den sjätte symfonin är en av de minst spelade av Sibelius symfonier. Symfonins första sats (Allegro molto moderato) började med en känslofull introduktion i stråkarna, som så småningom fick sällskap av träblåsarnas lyriska tonmelodier. Jag uppfattade en slags fråga-svar-tematik i symfonin, men uppfattade inte riktigt när den tredje satsen (Poco vivace) övergick i den fjärde (Allegro molto) Orkestern var på alerten under Hannu Lintus expressiva dirigering och fick kyrkan att nästan kännas för liten då tredje och fjärde satsens dramatiska uttryck med stora dynamiska växlingar fyllde kyrkorummet.

Med fog kan man instämma i Ekenäs konsertgarantiförenings ordförandes hälsningsord i programbladet, där hon välkomnar till en storslagen konsert. Söndagskvällens orkester och solist var imponerande. Även konsertgarantiföreningens arbete är storartat då man ordnar flera fina konserter varje säsong. Nästa konsert är redan om några veckor då jazzorkestern UMO med solisten Mikko Helevä uppför Sergej Prokofjevs musikklassiker Peter och Vargen i Kulturhuset Karelia lördagen den 21 april klockan 12 och klockan 14.

Monica Henriksson