Musik hela dagen lång

Skickliga. L´Alliance hörde till musikerna som besökte Ingå under Musik vid havet. Bild: Leena Immonen

Regnet på lördag avskräckte inte Ingåpubliken. Dagen bjöd på ett variationsrikt program för alla åldrar.

Konsert: Musik vid havet-konsertserie

Tid: fredag-söndag 17-19.6.2016

Konserterna på lördag: Jazztori: Arttu Takalo LЃfAlliance, Det var en gång en...Papageno, Skratt och tårar – En afton med judisk musik

Medverkande: L´Alliance: Arttu Takalo, vibrafon, Niko Kumpuvaara, dragspel, Ville Herrala, bas, Ville Pynssi, trummor. Walhalla-konserten: Martina Roos, skådespelare, sånglärare, Sampo Haapaniemi, baryton, Kiril Kozlovsky, piano. Stratt och tårar-konserten: Isaac Rodriguez, klarinett, Nonna Knuuttila, violin, Maija Linkola, violin, Anna Rajamäki, alttoviolin, Tomas Nuñez-Garcés, cello, Kiril Kozlovsky, piano.

JamminЃf in the rain

Musikfesten Musik vid havet inledde sin andra dag, lördagen den 18 juni med en jazz-konsert på Cafè Wilhelmsdals terrass i Ingå hamn. Arttu Takalos L´Alliance-grupp hade lockat cirka aextio åhörare, trots regnet.

Programmet bestod av Takalos egna kompositioner. De var alla synnerligen melodiska, och man hade lust att sjunga med även om man aldrig tidigare hört låtarna. Programmet var poetiskt, varierande, och avslutningarna finurliga. Mina favoriter blev Est-ce que tu as froid? (Fryser du?) och Tango Idioteque, samt Nocturne 1 elokuu.

L´Alliance har två superstjärnor – förutom Arttu Takalo själv, dragspelaren Niko Kumpula. Vilka solon han spelade! Det var roligt att följa med gruppens dynamik, hur de inspirerade varandra. Kumpula improviserade suveränt en "mer Mozart än Mozart" trudelutt innan det sista stycket och band så jazz-programmet till festivalens tema, Mozart. Det var en trevlig och genomtänkt detalj.

Vitaminspruta

Mozarttemat fortsatte på Walhalla-gården i Barösund. Salen fylldes av nyfikna åhörare. Ingen visste riktigt hur föreställningen Det var en gång...en Papageno skulle bli. Martina Roos, sånglärare, skådespelare och multidisciplinär specialist, hade skrivit om delar av Mozarts operor Trollflöjten, Don Giovanni och Figaros bröllop. Roos har lyckats fantastiskt bra. Man trodde att sångerna var översatta, så bra satt orden i sångarnas mun.

Den unga Sampo Haapaniemi (baryton) tog publiken med storm. Hans lyriskt vackra stämma och glada, skojande ögon passade perfekt i Papageno-rollen. Haapaniemi vågade kasta sig in i rolig lek, och samarbetet med Roos fungerade smidigt. Martina Roos är ett energiknippe och fyller scenen med sin närvaro och engagerar hela publiken.

Sällan har jag skrattat i en klassisk konsert. Alla skolor, åldringshem, programsökande föreningar – här är svaret till ert nästa programproblem. Frytiofem minuter långt program, roligt, högklassiskt, flyttbart, undervisande och underhållande. Rekommenderas varmt.

Laddade känslor

Lördagens sista konsert, Skratt och tårar – En afton med judisk musik i Degerby kyrka, trollband publiken, lämnade alla ordlös. Den judiska musiken tycks väcka någon sovande del i människan, och när den uppförs av skickliga musiker, framför allt klarinettisten Isaac Rodriguez, sveps man totalt med. Rodriguez trollade fram otroliga toner från sitt instrument, och använde hela sin kropp för att hitta de rätta nyanserna.

När det står i programbladet att kompositören förlorat hela sin familj under förintelsen, och att han som 20-åring komponerat stycket efter att ha hittat säkerhet i Ryssland, blir man nästan rädd för det som komma skall. Mieczyslaw Weinbergs Sonat för klarinett och piano förde tankarna till både dans, sång, sorg och grav.

Intensiteten av musikernas samarbete syntes särskilt i kvällens sista stycke, Paul Schoenfields Trio för violin, klarinett och piano. Förutom den fantastiska klarinettisten Rogriguez vill jag lyfta fram den skickliga, mångsidiga pianisten Kiril Kozlovsky, som fungerat som en lekfull Mozart-pianist på Wallhallas Papageno-uppförande på förmiddagen, och som samma kväll satte hela sin själ, tolkningsförmåga och teknik i den känsloladdade judiska musiken.

Trots regnet kom cirka sextio personer på utomhus-jazzkonserten, Walhalla var nästan full, Degerby kyrka fullsatt. Musik vid havet har således hittat sin publik och för programvalet kan man lyfta hatten av och tacka den konstnärliga ledaren, violinisten Nonna Knuuttila.

Leena Immonen

Mer läsning