Mr. Nash

En amerikansk president som ger KKK förnyat självförtroende och legitimitet är ett steg tillbaka ända till 1800-talet.

Den 8 juli gick Jill Mumie ut från sitt hem i Charlottesville, Virginia, för att kolla hur en konfrontation mellan Ku Klux Klan och en grupp som protesterade mot deras demonstration skulle utvecklas. Polisen arresterade sammanlagt 23 människor den dagen, men en månad senare resulterade en likadan situation i ett antal skadade och en död bland de som motsatte sig KKK. Nya sammandrabbningar är endast en tidsfråga.

Jill Mumie tog en bild av händelsen, som hon publicerade på sitt Instagram-konto. På den ser man ett antal härjande KKK-medlemmar. Vissa bär på Amerikas konfedererade staters flagga, andra gör nazisthälsningen. Närmast kameran står en polis, som heter Darius Nash, som övervakar situationen till synes helt oberört.

Bilden spred sig som en löpeld i de amerikanska nyhetsmedierna. Orsaken är att Darius Nash är mörkhyad. Bilden är en osannolikt träffande och stark beskrivning av dagens USA och de historiska krafterna som igen hamnat på kollisionskurs. Första intrycket väcker känslor: en svart polis försvarar vita rasisters yttrandefrihet. Han står kolugnt medan arga, vita, unga män, från en organisation som ännu på 1960-talet obehindrat dödade svarta män som han själv, beter sig aggressivt.

Det optimistiska med bilden är att ännu för trettio år sedan skulle en svart polis inte ha kunnat övervaka en KKK-demonstration i USA, speciellt inte i en sydstat. USA har tagit stora framsteg i rasfrågan under de senaste decennierna. En svart polis som skyddar utövandet av yttrandefriheten, även då det handlar om män som helst skulle se honom död, är dessutom en extrem test för demokratin – och ännu tycks USA klara av det.

En alltför optimistisk tolkning av bilden skulle emellertid vara naivt. En amerikansk president som ger KKK förnyat självförtroende och legitimitet är ett steg tillbaka ända till 1800-talet. Bilden visar vägskälet där USA igen står. På ena sidan finns fördomar, trångsynthet och våld mot minoriteter. Där finns också KKK, redo att återuppstå. En tradition av hat, som alltid i varierande styrka har varit synlig i USA:s historia. På andra sidan finns vidsynthet och tolerans; en liberal tradition, som också går genom USA:s historia som en motvikt till den andra.

De två traditionerna har kolliderat i ett inbördeskrig och ett antal mindre våldsamma konflikter. Trots all grymhet och alla orättvisor som dessa sammandrabbningar har inneburit har USA hittills alltid valt kärlek framför hat när läget har varit skarpt. Men medan presidenten tidigare har varit en förenande figur är hans målsättning nu att fördjupa konflikten. Men det finns skäl till optimism. Den som ser bilden blir genast inspirerad av Darius Nash, inte av de skrikande förlorarna i bakgrunden. Det amerikanska folket väljer hellre Darius Nash, även om presidenten inte gör det.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi