Moderna bilder formar bro till historien

Dagens barn gestaltar scener ur berättelser av dem som var barn under krigen i Finland. Kombinationen blir en tankeväckande framställning av krig sett med barnaögon.

Bok

Titel: Lapset aikasillalla. Skribenter: Carmen Tomas, Maila Hietikko-Kaukola, Anna Amnell, Laila Liukka och Jouko Paija. Foto: Carmen Tomas. Helsingfors 2017, 199 sidor.

Carmen Tomas är fotograf och författare, född i Spanien men bosatt i Kyrkslätt. Under några års tid har hon arbetat med projektet Pienten sankareiden aikamatka (De små hjältarnas tidsresa), som resulterat i boken Lapset aikasillalla (Barn på en tidsbro) och en fotoutställning.

Boken har kommit till genom intervjuer med personer som var barn i det krigstida Finland. Av de berättelser som Tomas har samlat ihop av dem som varit smålottor, små soldatgossar, evakuerade barn och krigsbarn som skickades till Sverige har hon tillsammans med en grupp skribenter vävt ihop skönlitterära berättelser kryddade med fiktiva drag. Berättelserna illustreras av nutida barn, iklädda krigstida kläder och i autentiska krigstida miljöer.

Bekanta namn

Berättelserna är tematiskt ordnade i avsnitt. Det första behandlar evakuerade och bortskickade barns upplevelser genom berättelsen om en nalle som en pojke fått av sin äldre bror som bli kallad till fronten då kriget bryter ut. Nallen följer med barnen till den nya boningsorten, problemen i den nya skolan, bråken med ortens barn som ibland retade evakuerade barn, äventyren på vägen till Sverige och slutligen återkomsten till det Finland som hunnit bli främmande.

Ett annat avsnitt fokuserar på barns insats under kriget. Här baserar sig en del av berättelserna om små lottor på Elisabeth Rehns minnen från sin barndom. Smålottorna fick redan från åtta års ålder fick hjälpa till med sådana uppgifter de kunde hantera: laga mat och diska, samla medicinalväxter, skriva brev till familjer till sårade soldater, persedelvård, tvålkok, postsortering och mycket mer.

Ett helt eget avsnitt är tillägnat Porkalaparentesen och här möter läsaren bekanta västnyländska berättarnamn som Solveig Björkman-Ranta, Linnea Mynttinen och Anita Hagman.

Nya inblickar i historien

Texterna har allmänt en rätt hurtig ton, de återberättar det som sagts med en ganska neutral krasshet. Trots det blir vissa av texterna hjärtskärande just på grund av att det är barn som har huvudrollen i dem. Berättelserna ger ställvis helt nya inblickar i krigets vardag, ur en synvinkel som ofta glöms bort. De illustrerar krigets vardag på en konkret nivå som är lätt att ta till sig.

Kombinationen av text och bild gör läsupplevelsen mångbottnad. Det faktum att boken berättar om verkliga händelser, att det är riktiga uniformer barnen har på sig och att annan rekvisita är äkta gör att bilderna talar starkt till läsaren. Eftersom fotografierna dessutom är färgfotografier för de läsaren mycket närmare de skeenden de illustrerar än gryniga svartvita historiska fotografier gör. För att det ser "riktigt" ut, så där som vi är vana att se vår omgivning, är det lättare att ta till sig innehållet. Då får bilden av en baby som sover i en stor kastrull, barnen med lappar om halsen, smålottor som binder om sårade och små pojkar i uniform en helt ny dimension.

En bok för växelverkan

Boken är skriven för att läsas tillsammans med barn – i familjen eller i barngrupper av olika slag. Eftersom den bara finns på finska begränsar det användningen i Västnyland. Boken var ursprungligen tänkt att bli tvåspråkig men dessvärre fanns det inte någon med tillräckliga kunskaper i svenska i arbetsgruppen. Om finansieringen ordnar sig är det möjligt att boken utkommer även i svensk version.

Frånsett den språkliga aspekten fungerar boken sannolikt bra i växelverkan med barn. Den ger helt nya möjligheter till insikt om vad krig gäller, och den kan hjälpa barn att få en förståelse för vår samtidshistoria. I och med att huvudpersonerna i boken är barn är det också lätt för barn att identifiera sig och leva sig in i skeendena.

Det är samtidigt en bok som helt säkert väcker diskussion om man läser den tillsammans med barn. Idealiskt skulle det vara om man hade någon av den krigstida generationen till hands när boken läses.