Ministerierna oeniga om språknämnd i landskapen

Bekymrad. – Jag är mycket förvånad över att Finansministeriet inte lyssnar på grundlagsutskottet i den här frågan, säger folktingssekreteraren Markus Österlund.Bild: Lehtikuva/Roni Rekomaa

Justitieministeriet och Finansministeriet har motsatta­ åsikter om vilken ställning påverkansorganen för ­minoritetsspråken ska ha i de blivande landskapen.

I förslaget till landskapslag har påverkansorganet till uppgift att göra utredningar, komma med förslag och rapportera.

– Det är en diskussionsgrupp som ska försöka göra styrelsen uppmärksam på olika saker, säger Göran Honga, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt.

Riksdagens grundlagsutskott har uppmanat till att ändra lagförslaget och ge påverkansorganet en nämndliknande ställning. Men det tycker Finansministeriet inte behövs.

Till skillnad från de nuvarande sjukvårdsdistrikten kommer de nya landskapen att ha direktvalda fullmäktigeförsamlingar och dessutom får de ta hand om statliga uppgifter som inte heller nu har någon sådan översyn. Dessutom ska landskapen vara självstyrande och därför får de själva bestämma över sin förvaltningsstruktur, säger regeringsrådet Ilkka Turunen till FNB. Enligt Turunen är detta vad ministeriet säger i sitt genmäle till förvaltningsutskottet och social- och hälsovårdsutskottet.

– De nuvarande sjukvårdsdistriktens språknämnder har ungefär samma uppgifter som de här påverkansorganen, säger Turunen.

– Jag är mycket förvånad över att Finansministeriet inte lyssnar på grundlagsutskottet i den här frågan, säger folktingssekreteraren Markus Österlund.

Justitieministeriet vill stärka

Språkrättsrådet Corinna Tammenmaa på Justitieministeriet säger att ministeriet i sitt utlåtande till Finansministeriet om landskapslagen och i sina utlåtanden till riksdagens grundlagsutskott, förvaltningsutskott och social- och hälsovårdsutskott sagt att påverkansorganet bör stärkas.

– Vi har inte tagit ställning till hur, men vi har konstaterat att det skulle var i enlighet med påverkningsrätterna. Det skulle vara en grundlagsenlig tolkning. Och nu har grundlagsutskottet konstaterat samma sak, säger Tammenmaa.

Teckenspråkiga bortglömda

Social- och hälsovårdsministeriet har ännu inte tagit ställning till grundlagsutskottets påpekande. Regeringsrådet Pekka Järvinen säger att ministeriet nu koncentrerar ­sig på att skriva om valfrihetslagen. I valfrihetslagen kommer det att bli ändringar i paragraferna om de språkliga rättigheterna, säger Järvinen men han kan ännu inte avslöja vilka ändringar det är frågan om.

De språkliga rättigheterna i vårdreformen diskuterades på ett samråd som delegationen för språkärenden ordnade med familje- och omsorgsminister Annika Saarikko (C) i går. Under samrådet konstaterade Sametinget att samerna inte har lika möjligheter att få vård på eget modersmål i sameområdena. Finlands Dövas Förbund och Finlandssvenska teckenspråkiga kritiserade Social- och hälsovårdsministeriet för att det inte gett teckenspråkig information om vårdreformen.

– Vi kan inte tvinga samer att utbilda sig inom vårdbranschen. Jag undrar om vi inom vårdutbildningar på olika nivåer skulle kunna förbättra de finskspråkigas möjligheter att lära sig samiska, sade Saarikko.

Delegationen för språkärenden anser att de språkliga rättigheterna inte beaktats tillräckligt i vårdreformen och kräver att regeringen utarbetar en plan för hur situationen kan åtgärdas.

Fakta

Delegationens krav gällande språkliga rättigheter

Delegationen för språk­ärenden anser i en r­esolution att

de språkliga rättigheterna för svenskspråkiga måste tillgodoses i alla skeden av vården. I praktiken innebär detta att man både inom Vasa och Södra Österbottens sjukvårdsdistrikt måste säkerställa en omfattande jour.

de samiskspråkigas rätt att få social- och hälsotjänster på eget språk bör tryggas genom att öka mängden yrkesfolk som behärskar samiska.

de teckenspråkiga har försummats. I vårdreformen måste det förtydligas vem som har ansvaret för att ordna tolktjänster.

påverkansorganet måste bli ett organ av nämndtyp. Nämnden bör ha en sådan position att landskapsfullmäktige har en skyldighet att höra nämnden och andra språkgrupper, samt vidta åtgärder för att rätta till missförhållanden som dessa lyft fram.