Mekanikern gick hem med medalj på bröstet

Var sak på sin plats. Stig Nylund gillar ordning i verkstaden. Bild: Agneta Sjöblom

Från 15-åring fram till 70 år fyllda. Så länge har bilmekanikern Stig Nylund varit i arbetslivet. Men i onsdags städade Pojobon upp i verkstaden en sista gång, slängde arbetsoverallen i tvätten och gick hem som renodlad pensionär.

På Karisföretaget N3M Power, där Stig Nylund de senaste sju åren servat bilar och maskiner tre dagar i veckan, tog man avsked av sin mekaniker bland annat genom att överräcka Centralhandelskammarens guldmedalj. Medaljen delar kammaren ut som erkänsla för år av förtjänstfullt arbete näringslivet till fromma.

– Mest är jag orolig för hur verkstaden här ska börja se ut när du slutar. Den har du haft som vi andra har vardagsrummet hemma. Men kanske du efter 55 år i arbetslivet är förtjänt av lite ledighet, säger Sture Nylund, lillebror och vd för N3M Power.

Verkstad i blodet

Redan som liten knatte hade Stig diverse sysslor vid pappas och farbrors verkstad i Pojo, Firma Bröder Nylund Ab, med farfars smidesverkstad i källaren. Förutom service av bilar och cyklar stod bland annat tillverkning av "kilhockar" för hästskor på repertoaren. Nylunds kilhockar var en produkt som hade spridning över hela landet.

Första arbetsplatsen efter att gått ut billinjen vid yrkesskolan i Karis blev fabriken i Åminne där Stig jobbade med truckar och kranar. Därifrån gick det vidare till Auto-Vox vid Kanaltorget i Karis där han jobbade i två repriser, före och efter armén. Andra arbetsgivare under åren har varit bland annat Veho, Amper, Dahlqvists verkstad, Lindholm Lines och senast Lundströms verkstad i Horsbäck därifrån han för sju år sedan, som 63-åring, avgick med pension.

Mekanikerarbetet har varit omväxlande, med service av personbilar, bussar, husvagnar, lastbilar och en och annan båt, samt gett många goda vänner. Tiden har gått fort, konstaterar Stig.

– Skulle jag vara ensamstående kan det nog hända att jag ännu skulle fortsätta jobba.

Att jobba deltid med lillebror som chef har passat honom bra.

– Det här har varit den bästa arbetsplatsen. Det har inte varit någon stress.

Utveckling

En förutsättning för den långa arbetskarriären är att han fått vara frisk. Även om det hänt en del saker på bilfronten tycker han inte heller att det varit speciellt svårt att hänga med och lära sig det nya.

– Från 60- fram till 90-talet var utvecklingen rätt långsam. Sedan kom datorerna och testapparaturen, men det kan hända att utvecklingen börjat gå lite långsammare igen. Kanske man har nått en gräns.

Då det gäller bilar var det inte nödvändigtvis bättre förr.

– Räknat i kilometrar kör man längre med dagens bilar. På 60-talet blev det motorremont för taxibilar när de kört 100 000-150 000 kilometer. I dag händer det mer sällan fastän bilen kört 200 000 kilometer. I stället är det tekniken som brukar börja krångla på dagens bilar när de är kring 10 år. Det är då de börjar kosta.

Frimärken och Fantomen

Förutom en ordningsam mekaniker bor det också en samlare i Stig Nylund. Kollektionen av svenska Fantomen-tidningar är vid det här laget bli komplett. Också samlingen finska frimärken börjar med hjälp av bland annat Peltonens affär i Hangö vara fulltalig. Ur den saknas enbart märke nummer 26 från 1881.

Frimärken räknar Stig att han samlat på allvar sedan 1985.

– De frimärken man samlade i skolåldern är till 90 procent förstörda eftersom de blivit insatta i albumen på fel sätt.

Ett tredje samlarobjekt, som hängt med vid sidan om frimärkena, är tändsticksetiketter.

– Dem har jag inte så många av, kanske ett par tusen, säger han och nämner Knipan-etiketter från olika tidsperioder som några av guldkornen.

Som pensionär tänker han ändå främst ägna sig åt att njuta av livet tillsammans med frun Karin. Trots samlarintresset är mekanikerns inställning till det materiella rätt sund.

– Man har aldrig sett en likbil med dragkrok. Man får inget med sig när man åker i den.