Med stammen i Hangö och grenarna i Helsingfors

Rötter. Tobias Zilliacus är född i Helsingfors men uppvuxen i Hangö.Bild: Sofia Westerholm

En outsider som alltid fått kämpa för att passa in och som än i dag tidvis tampas med att reda ut vem han är. Nu för tiden är han bosatt i Helsingfors men är inte sen med att berätta att det är i Hangö han växt upp och formats till den han är.

Tobias Zilliacus är född i Helsingfors men flyttade redan som fyraåring till Hangö. Där bodde han kvar tills han fyllt femton år.

– Jag levde hela min barndom i Hangö och det är väl under den tiden av livet man i allra högsta grad formas till den person man kommer att bli, säger Zilliacus.

Alla dagar var inte en dans på rosor. Han kämpade för att passa in och känna sig som en i gänget. Hans mamma arbetade med konst och det upplevdes av många som både främmande och konstigt. Dessutom stödde Zilliacus föräldrar den politiska vänstern, vilket heller inte hörde till normen i Hangö på den tiden.

– Då jag började gymnasiet hade mina föräldrar skiljt sig och jag valde att flytta till pappa i Helsingfors. Plötsligt var jag i stället Hangöbon som heller inte riktigt passade in i gänget.

I dag ser Zilliacus sig som en Helsingforsbo men upplever ändå att han fortfarande får kämpa för att passa in.

– Nu för tiden handlar det om att jag arbetar mycket i finskspråkiga kretsar och då är jag finlandssvensken som inte riktigt passar in. Det om något är identitetsskapande!

Från teaterscenen till bioduken

Zilliacus har arbetat som skådespelare i över tjugo år. De tio första åren ägnade han åt teater medan de tio följande har gått framför filmkameran. Han har gjort flera större roller i olika filmproduktioner, bland annat som Joona Linna i Hypnotisören och som Harry Järv i Framom främsta linjen.

Just nu är han aktuell på tv i den svenska dramaserien Tjockare än vatten men börjar allt mer längta tillbaka till teaterscenen.

– Teatern och filmen har båda sina underbara och sina mindre bra sidor och då man sysslar med det ena, saknar man det andra. Nu börjar ändå längtan till teatern bli ganska stark, säger Zilliacus.

En av de saker Zilliacus upplever som särskilt negativt både när det gäller teater och film är de oregelbundna arbetstiderna. Han är gift med skådespelaren Linda Zilliacus och tillsammans har de tre barn.

– Utan hjälpsamma föräldrar och svärföräldrar hade vi aldrig fått familjelivet att fungera. Det har nog många gånger varit ett evigt pusslande.

En extra blick

Att befinna sig i ett så offentligt yrke som Zilliacus gör kan innebära att privatlivet får lida. Han själv upplever det ändå inte som ett problem, eftersom folk sällan gör mer än tittar en extra gång då de möter honom.

– Det är nästan enbart på krogen folk vågar sig fram och säger något. Men jag går ju inte så ofta på krog längre så det stör mig inte. Ibland kan det hända att någon i vardagen kommer fram och tackar en och det uppskattar jag verkligen.

En gång förstört – alltid förstört

I dag är Zilliacus kontakter med Hangö få och de flesta sköts via sociala medier. Hans besök i Hangö är sällsynta och begränsas nästan till den årliga teaterträffen som ordnas där varje sommar. En återseende med Zilliacus gamla högstadieklass finns dock i planerna och den ser han mycket fram emot.

– I nionde klass satte vi upp pjäsen Skattkammarön och spelade den på stadshuset. Nu går samma pjäs på Svenska Teatern och tillsammans med gänget från högstadiet ska vi nu gå och se Svenskis version.

Orsaken till att han så sällan besöker Hangö är inte att Zilliacus skulle sakna intresse för staden. Snarare handlar det om brist på tid.

– Det var alltid möjligt att vara utomhus och leka som barn. Naturen och miljön har kanske därför blivit något jag värnar extra om nu senare i livet, säger Zilliacus.

Han poängterar att mycket kan förstöras i livet men sedan byggas upp igen. Det gäller ändå inte allt.

– Jag är tacksam för att ha fått växa upp på ett naturskönt ställe som Hangö och tycker bra om staden och vad den har att ge. Däremot borde de som lät spränga Drottningberget åka på ett rejält stryk. Den natur som förstördes då är för alltid förstörd och kan aldrig byggas upp igen.