Med industrin kom nya hus

Olof Svenskberg hann jobba i fem decennier i Åminnefors och Koverhar. Han bor i ett hus som bolaget Vuoksenniska på sin tid byggde för sina anställda.

Kläderna som hängts ut på tork vajar i vinden och solskenet. Sandlådan strax invid är täckt med en presenning för att hålla katter och andra djur borta.

Gungorna som står mitt på gården är redo för barn och ståhej, men just nu är det väldigt lugnt här mellan de tre höghusen som bildar en egen helhet med en grönskande tomt i mitten.

Det handlar om ett husbolag där sämja råder, säger Olof Svenskberg som bott här vid Björknäsgatan 29–31 i Ekenäs sedan 1985.

– Här är lugnt och fint att bo.

– Vi har en god talkoanda och sköter om husen bra.

Bostäder för anställda

Huset som Olof Svenskberg bor i har vit tegelfasad och rött tak och hör till dem som uppfördes av bolaget Vuoksenniska som hem för de anställda. I början av 1960-talet startade bolaget gruvdrift på Jussarö och började samtidigt bygga upp ett järnverk i Koverhar i samarbete med svenska Stora Kopparbergs bergslags Ab.

När Olof Svenskberg med frun Rita köpte den 62 kvadratmeter stora trerummaren 1985 var huset redan en del av ett bostadsaktiebolag, utan annan koppling till industrin än att här fortfarande bodde flera Koverharanställda.

Olof Svenskberg jobbade själv i Koverhar och bodde den tiden med sin familj i Lappvik i ett eget hus som han hade byggt själv.

Den direkta orsaken till flytten därifrån var susningar om stora förändringar för verket – kanske till och med stängning.

– Jag tänkte att i Lappvik blir jag inte som arbetslös och husägare.

Utsikterna att sitta med ett svårsålt hus i ett område som tynar bort tilltalade honom inte alls, och därför riktades blickarna mot Ekenäs.

Trivdes i Lappvik

Med Rita hade Olof gift sig 1964 och följande år föddes parets första son Mikael, numera även känd som Pigge, etablerad trubadur.

1975 föddes Kjell, som bodde stadigt hemma ännu då flytten gick till Ekenäs.

Olof konstaterar att han trivts var han än bott och han berömmer Lappvik som område.

– Det var härligt att bo där och ett fint ställe för barnen att växa upp på. Det var aktiviteter hela tiden, plus naturen och stränderna. Det enda dåliga är att jobben försvunnit.

Olof Svenskberg hade börjat arbeta för Vuoksenniska i Koverhar 1960 och bodde den första tiden i ett flervåningshus som bolaget hade uppfört i Lappvik för personalen. Det var också familjens hem innan det egna huset.

Började i Åminnefors

Olof Svenskberg som i år fyller 84 började sin arbetskarriär i slutet av 1940-talet i dåvarande Fiskars fabrik i Åminnefors i Pojo. Där han hann jobba i elva år innan han sökte sig till Vuoksenniska, som behövde nytt folk för att bygga upp sitt järnverk.

Efter en tio månader lång utbildningsperiod började han arbeta i den nya anläggningen i Koverhar. Där jobbade han som arbetsledare till år 1998, då han gick i pension.

Rita gick bort i januari 2002.

Konkursen sved

För 50 år sedan, 1967, kördes gruvverksamheten på Jussarö ner.

Olof Svenskberg var inte rädd för att stängningen skulle få negativa verkningar för järnverket i Koverhar, men själv kunde han dra en suck av lättnad för att han inte tidigare hade sökt jobb i gruvan på ön. Det hade nämligen varit ett reellt alternativ för honom.

Koverhar ändrades snart till stålverk. Vid tidpunkten för den plötsliga stängningen av verket sommaren 2012 hade Olof Svenskberg redan varit pensionär i 14 års tid. Ändå sved konkursen rejält, säger han.

– Jag trodde inte det var sant. Nog kändes det dåligt.

Olof Svenskberg som hade varit med från början då hela verket byggdes upp, har nu tvingats följa med när det jämnas med marken, bokstavligen.

Aldrig krångel

Olof har tre barnbarn och numera också en särbo, ungdomskärleken Lilly-Maj Sundell.

Han bor stadigt kvar i sin lägenhet, även om sönerna poängterat att huset saknar hiss vilket i längden kan bli tungt för en äldre person.

En flytt är inte utesluten, men inte heller högaktuell.

– Här är fint att bo. Det är aldrig något krångel här.