Med flyktingar i bagaget

Vi borde så snabbt som möjligt bli kvitt regeringen Sipilä och dess blå zombie-ministrar.

De kom i hundratal på flykt från hemlandets kommunistiska styre. De kom med sitt liv som insats. De var östtyskar som korsade gränsen till väst gömda i smugglarbilar. Tragedier utspelades inför en chockad omvärld.

Människosmuggling under ett ständigt hot om upptäckt och drakoniska straff är ett otäckt kapitel i vår moderna, europeiska historia.

Mot denna bakgrund ter sig statssekreterare Samuli Virtanens (Blå) konkreta undanflykt inför medierna som en löjlig och billig fars. En tjänstvillig chaufför vid statsrådets kansli hittar på att gömma den höge politiske hantlangaren åt utrikesminister Timo Soini i tjänstebilens baklucka. I Finland är detta det tjugoförsta århundradets smaklösa commedia del´arte. Dario Fo kunde göra den skrattretande smugglingen dramatisk rättvisa, men vi får väl nöja oss med talrika burleska versioner på de lokala farsernas tiljor.

Beskedet till Finlands folk är dock glasklart. Soini och hans blå regemente har något allvarligt att dölja. Maskeraden vann ju också statsminister Juha Sipiläs godkännande. Villa Bjälbo blir scenen där aktörerna inte ser någonting, inte hör någonting och inte säger någonting. En redlig politisk hantering kan aldrig sjunka så här djupt. I valet måste detta Augias stall spolas rent. Det kan bara väljarna göra.

Bilar med mänskligt bagage är ingen nyhet i vårt land. År 1950 flydde den italienska fysikern och kommunisten Bruno Pontecorvo i en sovjetisk diplomatbils trunk över gränsen vid Vaalimaa. Hans nya hemland tog emot honom med öppna armar.

För trettio år sedan krånglade sig den svenske spionen Stig Bergling via Åland och Esbo i en sovjetisk, diplomatskyltad bil över gränsen – igen vid Vaalimaa.

I motsatt riktning färdades på 2000-talet den lille, finske gossen Anton från S:t Petersburg till Åbo. En finländsk anställd vid vårt generalkonsulat i Rysslands andra stad genomförde kuppen, igen i skydd av diplomatisk immunitet och CD-skylt på bilen.

Det var på sin tid inte angenämt att bli granskad av östtysk gränspolis. I norra Tyskland, tätt vid gränsen till Lübeck fanns gränsstationen Helmstedt, obehagligt bjärt belyst av starka strålkastare på höga pelare. Med specialkonstruerade speglar kunde Vopos kolla bilens underrede. Man hade också lämpliga redskap för att skruva loss sidoplåtar och gå in både i öppna utrymmen som bagageluckan skylde eller i lönnfack, vilka var så stora att de kunde gömma en människa. Detta har jag upplevt.

I dag finns ett museum vid Checkpoint Charlie i Berlin där besökare kan förundra sig över den uppfinningsrikedom som flyktingar in spe kunde uppbåda för att kunna korsa den förhatliga gränsen eller dess ännu mer förhatliga symbol, Muren.

Vi borde så snabbt som möjligt bli kvitt regeringen Sipilä och dess blå zombie-ministrar. När underlaget för en ansvarsfull, hänsynstagande, human och hederlig politik till den grad som nu är fallet, har infekterats, kan man bara vänta på regeringens fall efter ett inre förfall som saknar motstycke under tiden efter Kekkonen.

Ralf Friberg