Med ett eget tonfall

Närkontakt. Birgitta Ulfssons biografi ger läsaren en känsla av att få komma skådespelaren nära.Bild: Sanna Liimatainen/Förlaget

Birgitta Ulfsson berättar i boken att hon under 40 år konsekvent tackat nej till alla uppmaningar om att skriva sin biografi, men här är den nu ändå och detta är vad titeln på boken syftar på. Som läsare är jag mycket glad att Ulfsson hittade förtroendet för Stig Hansén att låta boken bli till, den är en glädje att läsa.

Titel: Birgitta Ulfsson - med och mot min vilja (2017)

Författare: Stig Hansén

Förlag: Förlaget

Antal sidor: 197

Tryckeri: Tryck Bookwell, Borgå

Med och mot min vilja är en diskussionsbok, Hansén halvt intervjuar, halvt diskuterar med Ulfsson under närmare två år och boken består helt enkelt av de här väldigt ärliga samtalen. Det är tydligt att det finns mycket värme och glädje i samtalen och Ulfsson är öppen också med svåra saker som händer och som har hänt utan att boken för den skull faller in i genren där någon "öppnar sig".

Tonen i boken växlar längs med att nya situationer uppstår under bokskapandets gång, Ulfsson opereras för cancer, hon tilldelas pro Finlandia medaljen, hennes lägenhet i Helsingfors genomgår stambyte och hon tar semester, allt det här ökar känslan av att läsaren får komma nära, att en lär känna henne. Mycket av boken består ändå av Ulfssons egen teaterfilosofi med personliga inslag snarare än att boken skulle vara en regelrätt biografi, det är en behaglig balans mellan teater och privatliv.

Förvirrande struktur

Bokens svaghet är strukturen, som läsare är det förvirrande att halva boken går innan det första kapitelbytet sker och sen när kapitelbytena kommer är det på oklara grunder. Det försvårar rytmen i läsandet. Att innehållet är ett hopp mellan anekdoter och att det finns ett antal upprepningar är däremot inte ett problem, att boken inte är kronologiskt uppbyggd ger större utrymme fri reflektion hos läsaren.

Bokens första del bjuder också på en del utmaningar för dem av oss läsare som har en begränsad allmänbildning när det gäller teater, då Ulfsson går in på intressanta detaljer i specifika föreställningar utan att presentera mycket bakgrundsinformation. Det ger oss helt enkelt en hel del orsaker att googla och ta reda på. Trots det är det en bok som lätt öppnar sig också för oss som saknar bakgrundsinfo eller är för unga för att ha sett de pjäser Ulfsson berättar om. Boken väcker definitivt ett intresse för nyanser i teater också hos dem som kanske inte hade det tidigare.

Underhållande anekdoter

Förutom det självklara temat teater behandlar Ulfsson också mycket olika relationer människor emellan och så bjuder hon på många underhållande jämförelser mellan Finland och Sverige både när det gäller teater och när det gäller människor i allmänhet. Dessutom kan vi som bor i Ekenäs kan njuta av en humoristisk och träffande beskrivning av vår hemstad.

En av de anekdoter jag speciellt kommer att ta med mig är Ulfssons samtal med skatteverket i Sverige. De rekommenderar att hon grundar företag, men Ulfsson svarar att hon inte vill vara ett företag – att hon är en människa. Det är ett underbart exempel på hur hon tar sig an en stel instans och skapar ett möte mitt i byråkratin.

Ulfsson återkommer ofta i boken till vikten av ett eget tonfall på scenen. Detsamma kan nog sägas gälla böcker och det här är definitivt en bok med ett eget tonfall. Ulfsson och Hansén förmedlar i boken en pigghet som består av glädje och styrka och som väcker hopp.

Nina Nyman Doktorand i genusvetenskap