Måste man bli tråkig som vuxen?

Tvunget? Måste man bli tråkig när man blir vuxen? frågar Nelli (Mette Bergh, i mitten) av Miriam (Ida Axelsson), Viking (Mats Wikner), Doris (Mickan Högnabba) och Ian (Marcus Åberg).Bild: Mira Strandberg

För sextonde året i rad bjuder ungdomarna i Järsö ungdomsförening på självskapad teater. I år handlar det om att bli vuxen.

: Då vi blev vuxna

: Crista Åberg

: Ida Axelsson

: Ida Axelsson, Mette Bergh, Niklas Forsman, Miika Granö, Mickan Högnabba, Rasmus Kylander, Mats Wikner, Crista Åberg, Marcus Åberg

2.4. Fyra föreställningar kvar i april, nästa gång i kväll, 9.4 kl. 18.

Pjäsen Då vi blev vuxna, som visas på ungdomsföreningshuset Bergåsa, kretsar kring ett gäng unga vuxna som umgås regelbundet och funderar kring livets gång. Den fasta punkten är moster Silja (Malin Stenman), en new age-inspirerad, yogande kärleksapostel som vurmar för ungdom, sex och frihet. Här kan de unga sova över efter en sen natt, samlas för att se på tv och chilla, dricka vin eller prata.

Till gänget hör barnträdgårdsläraren Viking (Mats Wikner), frånskilde Ian (Marcus Åberg), studieangstande Nelli (Mette Bergh), sökaren Doris (Mickan Högnabba), modellen Alfred (Rasmus Kylander), juristen Folke (Niklas Forsman) och partypinglan Miriam (Ida Axelsson) med ett något tvivelaktigt yrke. Också Nellis pappa och Siljas granne Lennart (Miika Granö) hänger med, och den besvärliga ex-frun Vera Gyllensvärd (Crista Åberg) gör också inhopp här och där.

Ensemblen bär upp

Själva berättelsen består av löst sammanknutna betraktelser mer än en enhetlig berättelse. I de olika scenerna och sångerna tas olika aspekter av vuxenlivet upp – jobb, pengar, förhållanden, barn och så vidare. Som brukligt när det gäller det här gänget är det energin på scenen som gör att pjäsen bär, även om själva storyn är rätt spretig och tunn. Självironin finns där, liksom beredskapen att bjuda på sig själv. Det går liksom inte att tycka illa om hur de här unga vuxna gestaltar sina rollkaraktärer.

Den småknäppa Lennart, som verkar ha ett lämpligt eget ungdomsminne för varje händelse, och flummiga moster Silja lockar fram många skratt, liksom också Viking och Ian som samlar vuxenpoäng genom att testa på äijäjoga i svarta tights. Stackars Ian har det inte heller lätt med ex-frun Vera, som inte verkar särskilt intresserad av att jobba på ett bra förhållande till sin ex.

Det homosexuella paret Alfred och Folke framställs trovärdigt och till och med känsligt av Rasmus Kylander och Niklas Forsman – utan att ta till stereotypier och fåniga antaganden.

Varierande med musik

Som vanligt har ensemblen övat in många sångtexter till bekanta melodier. Och som vanligt är det speciellt Malin Stenman, Ida Axelsson och Miika Granö som övertygar mest i sångerna. Men trots den varierande nivån på framförandet tillför musiken bra variation till pjäsen.

Till flera av sångerna har ensemblen dessutom övat in en koreografi som är medryckande och trevlig att se på.

Nu, då det känns som om det mesta i trakten kring Bergåsa läggs ner och dras in är det bara att hoppas att krafterna bakom Järsö UF:s teatergrupp inte ska följa trenden utan upprätthålla traditionen också framöver.

Mira Strandberg Reporter