Människors längtan

Julen kan vara hoppets tid, men den kan också göra hopplösheten större.

"Som ett stilla rop, en kvidan från en dold fiol går genom människovärlden människors längtan efter människor. Barnet längtar till föräldrarna som inte har tid med det, systern längtar till systern som får andra väninnor, brodern till brodern som han beundrar, vän till vän som kallnat, mannen till kvinnan som ännu inte har närmat sig, kvinnan till mannen som har gått, sist, ödmjukast och djupast föräldrarna till barnen som livets lag har kallat in i andra sammanhang.

Som en klagande sträng på en fiol, en vipas rop på heden, går människors längtan efter människor genom den värld som av människor bebos."

Så citerade Astrid Lindgren Olle Holmberg ur "Tankar om rådjursstek" i ett brev till den unga Sara Schwardt i boken "Dina brev lägger jag under madrassen".

Snart närmar sig den tid på året då många av oss återser sina kära och andra saknar dem mer än någonsin. Då vi möts, ibland i sträv disharmoni, i ett försök att stilla denna längtan efter varandra, gång på gång envetet hoppfulla, av pliktkänsla eller gammal vana, eller i sprudlande glädje.

Min jul är full av barndomsminnen från Esbo. Hosianna i kyrkan, kaffepaketet i postlådan åt postiljonen, mormor som inte stod ut med hyacintdoften, "Holmens mommo" som stickade små platta dockor: Sjömän, flickor, tomtar … åt alla oss skötbarn. Julgranen vi omsorgsfullt valde bakom brunnen. Trängseln då morbrors familj kom på besök från Sverige och svartsjukan då det plötsligt skulle göras så fint och ättiksgurkan skulle vara i en glasskål. Fruktkrämen, som jag fortfarande lagar till familjen, som aldrig orkar äta den på julafton! Samtidigt har nya traditioner kommit in: De handstöpta ljusen från Mikaelskolan, hemlagade lussekatter med saffran, den stora julkrubban enligt spansk tradition och adventsljusens vers. Så är det väl för de flesta.

"Vi har så starka bilder av hur julen ska se ut", säger Susanne Waldén svensk professor i etnologi, "bilder som laddas med barndom och nostalgi. Det blir känslomässigt. Men vi skapar alla våra traditioner i nutid."

Det är inte alltid lätt att möta varandra och det är kanske också delvis därför vi gömmer oss bakom prylarna och använder pengar och energi på en hetsig konsumtion. Den här julen tänker jag speciellt på dem som är ofrivilligt ensamma, kanske långt hemifrån och på dem som har det knappt och svårt. Det är en välsignelse att initiativ som julhjälpen i Raseborg finns! Julen kan vara hoppets tid, men den kan också göra hopplösheten större.

En klok väninna sade en gång att det enda vi kan bli besvikna på är våra egna förväntningar. Därför önskar jag oss alla en god jul "i denna värld som av människor bebos" då vi kan sammanstråla utan att förlora oss själva på vägen, då vi kan njuta lite med alla sinnen också då det är allt annat än perfekt och inte slukas av förväntningar och krav. Då vi kanske kan göra ett nytt och ovanligt eget val. En fridfull jul då det blir tid för just det som känns mest angeläget och rätt.

María Serrano sagoberättare, lärare och tolk