Mandatet förpliktar

Det är bra att olägenheter, dåligt beteende och trakasserier kommer fram; det är bara på det sättet vi kan gripa tag i dem.

Just före jul fick Finlands riksdag tvivelaktig publicitet då det framkom att riksdagsledamot Teuvo Hakkarainen (Sannf) hade trakasserat kollegan Veera Ruoho (Saml) sexuellt och att en ledamotsassistent hade varit så berusad att man hade fått kalla på läkarkollegan Päivi Räsänen (KD) för att hjälpa den berusade som sedan kördes med ambulans till sjukhus. Helt oacceptabelt. Helt förkastligt, bägge fallen. Följande dag kommenterade en taxiförare jag åkte med att "det verkar gå vilt till där i riksdagen".

Det är bra att olägenheter, dåligt beteende och trakasserier kommer fram; det är bara på det sättet vi kan gripa tag i dem. Alla som begår ett brott bör straffas. De flesta, de absolut flesta, riksdagsledamöter är ordentliga kvinnor och män, familjeföräldrar, flitiga karriärmänniskor som beter sig utomordentligt. Ändå är det lätt att kasta en stämpel över hela riksdagen och dra alla över samma kam. Gör vi så kommer vi att få problem – för vilken ordentlig, flitig och driftig människa skulle i framtiden ge sig in i politiken ifall den negativa stämpeln är given?

Riksdagens talman Maria Lohela (De blå) tänkte säkert inte två gånger på saken innan hon uttalade sig om fallet Hakkarainen. Först deltog hon nästan i en veckas tid i försöken att dölja och hålla tyst om trakasseriet trots att hon genast hade blivit informerad om det. Sedan saken blev offentlig sade talmannen att alla julfester i riksdagen framöver borde förbjudas. Det är en mycket osund kultur att straffa alla, även de 99 procent som uppför sig normalt, bara för att enstaka personer uppför sig illa. Och missförstå mig inte, för mig handlar riksdagen inte om att festa. Jag tror bara inte att den rätta medicinen för att bli av med dåligt uppförande eller sexuella trakasserier är att lägga ner alla sociala tillställningar där människor tillsammans kan ha roligt, känna samhörighet och tacka sina kollegor för året som gått.

När jag berättar om riksdagsarbetet brukar jag påminna att riksdagen på ett sätt är en miniatyr av det finländska folket. Här finns människor från hela landet, från Lappland till sydkusten och från öst till väst. Bland riksdagsledamöterna finns det unga och gamla, män och kvinnor, arbetare, utbildade, studerande och pensionärer. Flitiga och mindre flitiga. Begåvade, trevliga, snälla, men också stygga. Människor med 200 olika bakgrunder; alla med sina styrkor, svagheter, glädjeämnen och problem. Helt enkelt 200 olika människor.

Det som alla har gemensamt är att deras medmänniskor i deras hemregioner har valt att rösta på dem i riksdagsvalet. Det är ett starkt mandat som förpliktar till exemplariskt beteende, flitigt arbete och till att tänka på det kollektiva bästa, inte på sitt eget. Det här förtroendet tänker jag på alla dagar då jag stiger upp för riksdagens ståtliga trappa och försöker med mina brister och tillkortakommanden göra mitt bästa och införtjäna de förväntningar som finns.

Jag tackar alla för det gångna året och önskar lycka och framgång under det nya året 2018.

Maarit Feldt-Ranta

Mer läsning